tisdag 1 maj 2012

Tomas Hagman vill inte bada i vassen i sommar

När jag tidigare under säsongen läste i brännanbloggens kommentatorsfält att AIK:s storskytt Tomas Hagman lämnat division två för allsvenska Skånela lagom till att AIK skulle möte oss jublade jag för mig själv. En storskytt mindre att oroa sig för helt enkelt.

Tomas blev trots sitt tidiga uttåg från tvåan framröstad till den näst bäste högernian i serien. Det får räknas som ytterst starkt.

När Tomas sedan gick till Skånela var han en av de enskilt största anledningen till att de till slut gick upp i Elitserien. Mer om det finns att läsa i gårdagens intervju med deras tränare Dagge Lundin.







Tomas Hagman laddar vänstern mot Djurgården. foto: okänt


Hej Tomas, kul att ha dig med här! Din division 2-säsong blev som bekant kort när du gick från AIK till Skånela. Var det ett svårt beslut att ta när erbjudandet kom?

- Det var inte helt lätt att ta det beslutet. Jag måste nästan dra en liten bakgrundshistoria här.
Hade erbjudandet i det läget kommit från någon annan förening än Skånela hade jag tackat nej på en gång. När det kommer till handboll som aktiv så är det två föreningar som ligger mig närmast om hjärtat och det är Skånela och AIK. Jag började spela handboll i Skånelas handbollsskola när jag var runt 7 år, vilket är 27 år sedan. Jag lämnade Skånela för AIK cirka 16 år senare i och med att jag flyttade till Solna. Under min junior- och senare seniortid i Skånela hade jag Dag Lundin som tränare i flera år, det är en stor förklaring till att jag tackade ja till spel i den röda tröjan igen. Eftersom jag är född och uppvuxen i Märsta så är jag bekant med de flesta personerna som jobbar runt föreningen också. Sedan var det ju en väldigt kul och stor utmaning för mig personligen som vägde in i beslutet att tacka ja. Så här i efterhand så har det varit en ära och ett nöje för migatt få vara med och spela i SIF tröjan igen. Samt att få uppleva det historiska ögonblicket i Eriksdalshallen den 22:a mars 2012, och jag har aldrig ångrat att jag tackade ja.







Hagman där han trivs som bäst.
Foto: Sandra Jansson, http://www.ogonblick.org/

Du inte bara medverkade, utan du bidrog i högsta grad till att Skånela avancerade till Elitserien. Vad var sagt om din roll innan du kom till laget?

- Kul att du tycker det, det tar jag som en stor komplimang. Tack! Det vi diskuterade innan jag kom till laget handlade egentligen mest om spekulationer om huruvida min kropp skulle klara av den höga belastningen och träningen som krävs för att spela handboll på den nivån igen. Utefter det så kom vi överens om att jag skulle prova att träna för fullt i 2-3 veckor samt matchas sparsamt. Efter två bristningar i baksida lår på varje ben och en spricka i revbenet så började kroppen hänga med igen, därmed också spelet. Min roll i laget blev sedan densamma som jag tror gäller för resten av spelarna. Att göra det man är bäst på och ge 110 procent på varje träning och match. Lite klyschvarning, men så är det i alla fall. Sen så är de ju även så att jag är vänsterhänt, vilket alla känner till är bra att vara på en högernioposition. Jag hade förmodligen aldrig fått förfrågan om jag varit högerhänt.


Skånela är ju som bekant ett ungt lag, där du väl i det närmaste fick räknas som en gubbe. Fanns det trots det saker som du kunde lära av de yngre?

Jag är en gubbe i det här sammanhanget! Men det fanns massor jag lärde mig. På plan så var det framförallt mycket olika rörelser och positioneringar som jag inte var van vid. Dagens handboll på elitnivå är så galet mycket snabbare än vad jag varit van vid. Är du inte på rätt plats i rätt tid så är du körd; antingen ligger du som ett frimärke på golvet eller så har du missat ditt läge. Utanför plan så handlade mycket om senaste avsnittet av "Big Brother" eller senaste basketmodet, så nu är man uppdaterad på det med. En anekdot är att när jag gjorde a-lagsdebut i SIF så var den yngste spelaren i nuvarande lag 1 år gammal.


Under din tid i AIK hann du göra dig känd som en mycket begåvad straffskytt. Vad tänker du på när du kliver fram till sjumeterslinjen?


"Missa inte nu för i helv... för då får du inte lägga nästa straff!" Skämt å sido, det kan jag ju inte avslöja här och på så vis ge målvakterna som läser detta ett övertag. Men jag kan i alla fall säga att jag brukar slänga en blick under uppvärmningen på motståndarnas målvakter för att se hur de rör sig i målet. Står de väldigt brett isär med benen i grundpositionen? Sjunker de ofta? Har de ett favoritstödjeben och så vidare...






Hagman var planens gigant borta mot Rimbo. Foto: Sandra Jansson, http://www.ogonblick.org/


Tre klubbar och tre olika divisioner på 1,5 år. Vilka är de stora skillnaderna division för division?

- Som jag upplevde det i alla fall så är det inte jättestora skillnader mellan division 1 och 2 förutom en viss tempohöjning i division 1. Men i allsvenskan så går spelet så väldigt mycket snabbare och du måste vara på tårna hela tiden annars har man inte en chans. Fysiken och tekniken på den genomsnittlige spelaren i allsvenskan är också betydligt högre än i division 1 och 2. Sen måste jag även säga ambitionsnivån, vad man vill uppnå med handbollen. Jag får känslan av att många spelare och lag i division 2 är ”nöjda” med att spela på en viss nivå. Medan i division 1 och allsvenskan så är inställningen påtaglig att alltid sträva efter att bli bättre och nå högre höjder. Nu finns det ju undantag på allt såklart, men det var så jag upplevde det i alla fall.


Lästa i Sigtunabygden att det inte är något nytt kontrakt med Skånela klart, hur kommer detta sig?

- Ska jag vara tråkig och säga inga kommentarer? Nej, men det är väl som vanligt när det kommer till all kontraktsskrivning, alla inblandade parter måste ju vara överens innan man når ett skriftligt avtal… fan...det vart ju astråkigt svar de med i och för sig, men så är det. Men med rätt förutsättningar så skulle en autograf inte vara långt borta, helt klar. För vilken handbollsspelare har aldrig drömt om att få spela i högsta serien? Och som en extra krydda, att få uppleva det med sin moderförening. Men skulle det inte bli så, så är jag iaf väldigt stolt och nöjd över att få ha varit med och bidragit till att ha tagit upp föreningen och laget i elitserien.


Jag har även hört från "säkra" källor att du kör med AIK nu. Är det klubbat att det blir där du spelar nästa säsong?

- Hehe, låt mig gissa att källan är ”BB” inte ett källskydd i världen kommer skydda honom mot mina glidtacklingar på nästa fotbollspass. Inget är klubbat, det enda som är konkret är att jag i nuläget tillhör Skånela IF. Men jag umgås och tränar mer än gärna med grabbarna i AIK vid varje tillfälle som ges. Det som är säkert är att jag kommer spela handboll nästa säsong i alla fall. Sen får vi se var det blir, måste ju lämna lite öppet för spekulationer...


Vilka ser du som dina personliga styrkor i spelet?

- Jag har ett väldigt bra spelsinne med passningar som ofta sitter där de ska, bra genombrott och ett skott som inte är så hårt men oftast går i mål, och det är ju det som räknas.


Har du några nämnvärda svagheter?

- Skjuter för löst och springer för långsamt ibland, sen anser jag mig ha en hel del brister i försvarsspelet.


Nu är det väl hög tid att starta försäsongen. Hur kommer din försäsong att se ut?

- Den har redan börjat, och pågått ett tag för egen del. Jag kör distanslöpning och styrketräning och varvar det med olika gruppträningspass på sats och fotbollslir med AIK Handboll.
Så jag tränar i alla fall minst fyra pass i veckan i nuläget med varierande ansträngningsnivå. Men det är inte bara för handbollens skull, man vill ju inte bada i vassen i sommar! Sist men inte minst så är mitt stora intresse golf, så det blir en hel del av den varan också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar