Aldrig har så många lyckats öva in så lite på så lång tid

Första dagen av OS går mot sitt slut och handbollsdamerna har som bekant varit igång. Själv såg jag bara 20 minuter av Sveriges möte med Danmark på grund av vår fotbollsmatch, men det kändes helt klart tillräckligt för att kunna uttrycka viss skepsis inför fortsättningen. När jag nu dessutom har sett matchen mellan Frankrike och Norge kan jag bara konstatera att det var milsvid skillnad matcherna emellan i alla avseenden. Norge kan klart bättre, men inget lag (på damsidan i alla fall) är så bra på att förflytta boll och få gungning på motståndarförsvaret. Idag stämde det bara delvis, men ta gärna en titt på det framöver. Det är njutning för en handbollsälskare. Utöver bolltempot är det annars oförmågan att bryta mönster som verkligen inte får mig att tro på ens kvartsfinal för de svenska damerna (om de fortsätter spela som idag). Frankrike och Danmark har i sina trupper 14 spelare som kan göra det oförutsedda och stå för briljansen i de avgörande lägena. Sverige har Gulldén.

Sedan kan man ju förundras över hur otroligt lite de verkar ha åstadkommit på de typ 40 dagarna laget har varit samlat inför spelen. Förbundskaptenerna verkar helt ha glömt bort att så där 50 procent av handbollen är anfallsspel. Hur ska man annars förklara att de knappt har fått ihop någon form av grundspel? Det närmaste något av det slaget man kom idag var när Linnea Torstenson på klassiskt spårvagnsmanér sakta rullade in i en väg i form av den danska högertvåan, som knappast hade det alltför jobbigt utan enkelt kunde invänta samma enspåriga attack gång på gång. Det såg vi så gott som varje anfall och det är ju skönt att se att vårt svenska landslag är konsekvent i någonting i alla fall. Vad vet jag, men rent spontant kan jag känna att en enkel parallellförflyttning inåt i banan hade kunnat räcka för att få igång vänsterniospelet. Eller som Magnus Grahn undrade: vad hände med den enkla mittväxeln?

Nä, man vinner inga handbollsmatcher genom att göra 18 mål. Anfallsspelet måste förbättras! Då har Sverige trots allt alla chanser att fortfarande krångla sig vidare. Nu är det så klart svårt nog att få ett närmast obefintligt anfallsspel att blomma ut i alla de beståndsdelar som gör ett riktigt bra offensivt spel, men förbättringspotentialen är ju å andra sidan oändlig.

* * *

På tal om handbollslandslagen så har det ju skrivits spaltmeter om hur de mer eller mindre ska isolera sig från omvärlden under spelen. Det ska inte shoppas, det ska inte upplevas, man ska inte låta sig överväldigas av OS, man ska inte läsa någonting i något som helst forum och man ska verkligen inte vara med på invigningen. Man ska helt enkelt låsa in sig på sitt rum i två veckor. Själv är jag helt oförstående till den tanken (ja jag vet, jag har inte varit med om ett OS och allt vad det säkert innebär). Nu menar jag verkligen inte att det sänker prestationen om man inte får shoppa kläder och skor på Regent Street, men är det någonting som dränerar en på energi är det väl att gå runt i en evig väntan på det som komma skall. Min erfarenhet av turneringar och så säger mig att det optimala är att hitta en balans mellan vila, förberedelse och låt oss kalla det "andra aktiviteter". Hur den balansen ser ut exakt är naturligtvis omöjligt att svara på och det skiljer sig från individ till individ, men att välja någon av ytterligheterna (i handbollslandslagens fall vila i isoleringscell) är knappst det optimala. Själv skulle jag verkligen inte gilla det upplägget och jag tror att de flesta är villiga att hålla med mig.

Jag satt uppe och kollade på hela OS-invigningen. Dels för att det är lite spännande att se vem som tänder elden och så, men framförallt för att se om de svenska handbollsherrarna närvarade. Nu föll det sig så illa att producenten inte valde att visa den svenska truppen i närbild, varför jag fortfarande inte riktigt vet om de var med vid intåget. Jag har hört att de var med, men också läst om att de skulle hoppa invigningen för att det tydligen skulle vara något distraktionsmoment i förberedelserna. Sveriges herrar spelar alltså under söndagen och invigningen var på fredagen. Samtidigt valde jag att kolla vilka andra av de deltagande nationerna som hade sina herrhandbollslandslag med på invigningen. Bland de jag såg fanns Ivano Balic och Mirko Alilovic (Kroatien), Ólafur Stefánsson, Robert Gunnarsson, Alexander Petersson (Island) samt René Toft Hansen och Michael V. Knudsen (Danmark). Balic hoppade runt med en flagga i handen och verkade inte särskilt bekymrad över söndagens match. Dessutom kan vi ju vara säkra på att han bränner av åtminstone ett cigarettpaket under matchdagen och antagligen har han under lördagkvällen laddat upp i den bar som tydligen finns i OS-byn. Ändå har jag en känsla av att det är han som springer i åttor kring de svenska spelarna och inte tvärtom. Jag tror jag har gjort min poäng tillräckligt tydlig; den hårda åtstramningen och kontrollen riskerar att bli en belastning mer än något annat. Nu ska vi så klart inte måla fan på vägen innan det ens har börjat, men...

* * *

OS-invigningen bjöd ju annars på en intressant händelse när det helt plötsligt började rycka lite i högerarmen på den tyske presidenten (?), som verkade ha fått för sig att det var Berlin -36 snarare än London 2012. Bara någon miljard såg det hela, så jag antar att det inte är någon större grej.

* * *

Drottning Elizabeth II verkade måttligt intresserad där hon satt på läktaren. Å andra sidan är hon ju faktiskt 86 år och sådant där bör rimligtvis ta på krafterna. Bara timmar efter invigningens slut befann hon sig dessutom på någon av alla arenor för att följa ett par britiska deltagare. Det verkar vara gott gry i den damen.

* * *

Tibblehallen har efter renoveringen blivit 60 centimeter kortare och 55 centimeter smalare. En petitess kan tyckas, men alla som någon gång har spelat på kanten vet hur mycket den där halvmetern i struten gör. Alltid är det kantspelarna som drabbas av sådant här också. Kanske är det därför dags att starta någon sorts intresseorganisation, en slags fackförening, och ta strid för fullstora planer.

* * *

Avslutningsvis vill jag passa på att göra det jag glömde i förra inlägget, nämligen tacka AIK för en god match och det faktum att de tog sig ut i obygden för dagens match. Tack ska ni ha! Även David Joelsson förtjänar ett stort tack för att han dokumenterade insatsen för efterkommande generationer. Kanske ska vi också skicka in filmen till svenska fotbollförbundet och föreslå att de använder det som instruktionsvideo.