Björkvallsmassakern

Nigel de Jong, Nicklas Bendtner, Wayne Rooney eller Carsten Jancker hade inte hjälpt. AIK:s första möte med pitoreska Björkvallen blev ingen munter upplevelse. De vinröda fotbollskungarna var totalt överlägsna och med ett bollinnehav på typ 90 mot 10 blev det 60 behagliga minuter fram till slutresultatet 13-3.

Att det var två förväntansfulla lag som hade begivit sig ut i obygden denna julieftermiddag stod tidigt klart när man sparkade igång fem minuter före utsatt tid. Undertecknad som var där hela tre minuter före egentlig avsparkstid fick till sin förvåning se matchen vara i full gång och kastade sig in i omklädningsrummet för att dra på sig de orange-blå-randiga VP-strumporna och snöra på sig skorna. Väl ute på planen stod det fortfarande 0-0, men tendensen var klar. AIK-spelarnas öga-fot-koordination var inte direkt av bästa märke samtidigt som våra spelare blev allt mer benägna att vandra iväg från sina utgångspositioner och öka risktagandet.

AIK håller emot i drygt fem minuter innan "Sjöba" kliver in på planen och det plötsligt rinner till. Tre snabba mål och matchen känns avgjord. AIK mäktar med en boll som rensas undan på mållinjen samt ett distansskott som testade vårt enda proffs, Andreas Gladh (som när han inte spelar handboll vaktar Knivsta IK:s mål i division 6 -- mot betalning). I övrigt var det spel mot ett mål och AIK såg ut att längta efter halvtidspausen. Därför är det nog lika bra att vi hoppar dit. Halvtidssiffrorna skrivs till 7-0 i Vassundas favör.

Att säga att AIK genomgår en metamorfos i halvtid är verkligen att ta i, men viss bättring av det offensiva spelet blev det faktiskt i andra halvlek. Spelmässigt är vi minst lika överlägsna som i den första halvleken och bara AIK:s fantommålvakt hindrar oss från en större ledning och ett par riktigt vackra mål. Faktum är att vi under första halvan av andra halvlek bjuder på riktig briljans där ute. Svepande krossbollar, språngskallar, ticitaca och allt vad det heter i en ljuvlig harmoni. Jag rekommenderar storligen att ni spanar in åtminstone den delen av filmen, som förhoppningsvis ska komma upp här inom en inte alltför avlägsen framtid. Nog för att jag visste att vi hade ett rätt bra lag, men det där överraskade helt klart positivt. Måhända gick offensivlustan ut lite över försvarsarbetet och vi fick dessvärre se tre bollar slinka in i vinrött nät innan vi kunde spika slutresultatet 13-3.

Sammanfattningsvis är det skönt att få ett kvitto på att fotbollsuppvärmningarna verkligen ger resultat. Bra är också att vi klarar av att anpassa oss till matchbilden (hmm) som inte riktigt blev som vi förväntat oss. Den på förhand ihopsnickrade Tobias Linderoth-rollen övergick ganska snabbt från att vara just vattenbärarrollen till att bli något av en trequartista-roll. Även den klarade Vassundas svar på Linderoth, Daniel "Algot" Algulin, med bravur. Offensivt gjorde lånet Fredrik Blanck och nyförvärvet Philip Skatt AIK:s kantförsvar osäkert och i mitten -- aldrig mer än en meter från straffpunkten -- återfanns den gladhska målgenen. På backplats blev det en behaglig eftermiddag för Eric Engström, Simon Bergström och undertecknad. Inför matchen fanns det vissa frågetecken beträffande undertecknads matchform efter ett treårigt matchuppehåll, men som tur var behövde jag aldrig plocka fram de gamla backklippetakterna. Istället kunde man koncentrera sig på det offensiva och inte heller det var särskilt svårt när man mer eller mindre var tvungen att söka upp AIK:s presspel själv -- med ficklampa och support från Sherlock Holmes. Dagens stora glädjeämne för AIK:s del var att det är ett helt år till nästa match.

Målskyttar:

Vassunda IF: Fredrik Blanck 6, Magnus Gladh 4, Philip Skatt 2 och Eric Engström 1.

AIK: Joar Malmsten 1, Tomas Hagman1 och oklar målskytt 1.