Lottning efterlyses

Det är bara andra dagen av min "ensamma vecka", men redan börjar problemen hopa sig. Svenska handbollförbundet gick i förra veckan (vecka 27) ut med att USM-lottning skulle offentliggöras i början av vecka 28. I tron att det stämde hade jag till idag tänkt mig lite kommentarer kring lottningen och så, men när det nu alltså inte finns någon lottning för allmän beskådan blir det inte så. Kanske var jag naiv som trodde att den skulle komma senast idag, men "början av veckan" är i min värld måndag och tisdag. Med extremt mycket god vilja kan man kanske på sin höjd komma undan med onsdagen också, men då är det snarast "första halvan av veckan". Nåväl, imorgon måste den bara komma. Jag hoppas att SHF förstår att man just har sabbat en hel veckas planering av blogginlägg. Er läsare ber jag ha överseende med att det här blir ett verkligt mellaninlägg. Förhoppningsvis ska veckans övriga inlägg kunna kompensera för det här debaclet. Någonting litet ska jag dock vaska fram för att stilla det värsta handbollsbegäret.

* * *

Norrtelje Tidning har även de fått nys om Rimbos värvning av Marcus Wesslund och har publicerat en artikel i ämnet. Den finns att läsa här. Av artikelrubriken att döma får jag intrycket att de på tidningens sportredaktion är ungefär lika förbluffade som vi andra.

* * *

Schlager-EM är tydligen viktigare än det allra heligaste (?) inom svensk klubblagshandboll. Det är i alla fall signalerna som skickas ut nu när SHF tvingas flytta SM-finalerna kommande vår till antingen Scandinavium eller Globen för att på så vis göra plats åt Eurovision Song Contest i Malmö Arena. Arrangörsmässigt kommer det antagligen inte märkas någon skillnad och inte minst Göteborg är ju en riktig fena på det här med större evenemang, men att detta obegripliga lågvattenmärke till musiktävling ska ges företräde är inte annat än en skymf mot handbollen. Den allt som oftast miserabla musiken, de alltid lika mirakulöst pinsamma konferenciererna (att de alltid, oavsett arrangörsland, lyckas hitta tre personer redo att uppträda så pinsamt) och den förutsebara kompisröstningen. Det enda som i viss mån räddar tillställningen är de lysande svenska kommentatorerna, som till fullo har fattat att tillställningen inte är att ta på allvar (till skillnad från till exempel SM-finalerna i handboll). Å andra sidan, ingenting ont som inte har någonting gott med sig. Nu slipper vi ju åtminstone ha spektaklet alldeles in på knuten.