Nämen, ett litet instick

På klassiskt "Treijner & Söderberg" manér kommer jag nu med ett instick som inte rör handbollen för fem öre. Fiskeinläggen som kom upp på deras briljanta skapelse var väl knappast de inläggen som gemene man hoppade högst av glädje över. Men jag är inte gemene man, utan en fiskegalning jag med, så därför får ni här ett fiskeinlägg signerat Magnus Gladh.

* * *

Det är måndag morgon och klockan är på tok för lite när Fredrik Blanck(Ricoh) kör in på parkeringen. Vi ska till sjön Tanstjärn i Grangärde vid krokarna av Ludvika. och vi har fortfarande på tok för många personer kvar att hämta upp. En liten stund senare får vi även in lillebror, Andreas Gladh(V6/H6, Vassunda IF) i bilen och färden går vidare mot Uppsala där Daniel Arnerlöv(tränare, Vassundas damer) och Jacob Öhman(M9, Vassunda IF) SKA STÅ KLARA när vi kommer. Så är givetvis inte fallet. De ligger och dunar i slafarna och har inte ens börjat packa sina väskor.

Så här glad och lycklig var Blancken när Daniel och Jacke var sega.

Daniel är snabbast ned. Anledningen stavas nog packningen. Karln fick med sig följande:

• Extrakallingar
• Extrastrumpor
• Fiskehåv
• DraglådaFiskespö
• Fiskespö

Efter en liten stund kommer även Jacob ned. Han har verkligen tänkt till och mer eller mindre kastat ned allt han kom åt i en blå IKEA-påse. Sovsäck och liggunderlag var inte att tänka på, och ibland är det tur att släkten Gladh tänker lite längre. Ett exra liggunderlag kastas snabbt fram av Andreas och alla är glada och nöjda.

Resan är som alltid med såna här dårar i bilen ett enda långt tjatter. Det ena klassiska dåliga skämtet efter det andra läggs fram som ett brev på posten. Det klassiska "Är vi framme snart"-skämtet han väl användas 10 gånger innan vi ens lämnat Uppsala.

Sent om sider kommer vi fram till målet. Sjön är kanonfin, och eldpallskojan där vi ska övernatta ser betydligt bättre ut än väntat. Tack för kaffet! Det dröjer inte länge förren lunchen är nedtryck i kistan och våra fiskespön åker i plurret. Dagen till ära har vi laddat med "fuskbete". Vinst varje gång Power-Bait. Inget kan alltså längre gå fel.

Det är alltså här det tydligen ska finnas "Hur mycket fisk som helst".

En timme går...

...två timmar går...

...tredje timmen kommer och man hör ett avgrundsvrål ifrån Daniel. FISK! Daniel vevar in fisken, och Magnus tar ansvar för att lyfta upp den på bryggan med sina otroligt känsliga fingrar. "Inga problem grabbar, nu är vi på gång" hör man i bakgrunden.

Arneröding visar stolt upp sin nya Wobbler. Själv så fiskar jag inte småfisk.

Tyvärr var det ju inte så. Rödingen Daniel fick upp var den enda fisk som räknades på hela vistelsen -- även om Jacob garanterat tycker annorlunda. Lite snabb överslagsräkning ger mig resultatet att vi fiskade runt 13 timmar var. 13*5 personer  ger sammanlagt 65 timmar med fiske. Att en sjö som ska vara "proppad med fisk" endast kan ge en fisk är pinsamt. Om vi dessutom lägger till betet med "vinst varje gång" blir gåtan bara större. Fanns det bara en fisk i sjön? Nä, nästa år blir det något annat. Det är en sak som är säker.

Den stora regnbågsfiskaren Jacob Öhman försöker få oss andra att räkna den
lilla abboren. Men den gills inte! Man åker inte 22 mil för att fiska fisk som
finns i sjön här i byn. Och den där? den var ju mindre än masken han
använde till metet.

Ingen firre till Andreas. Men han deppade inte ihop för det.