Ett sista inlägg

Allting har sin tid, och så även den här bloggen. Nej, vi lägger inte ner verksamheten, utan vi gör istället en nystart på en ny -- bättre -- adress. Numera finner ni "Dövinkel med Gladh & Sjöberg" på vår egen domän; www.dovinkel.com.

Självklart raderar vi inte den här adressen, utan den ligger kvar för den som är intresserad av att kika på något äldre inlägg. Vad vet jag? det kanske finns något av intresse i historiken.

Mot framtiden!

Upplandsdomare satsar mot Rio

I år blir elitserien bra mycket upplandstätare än det varit de senaste åren. Inte nog med Skånelas framgångar, lite vid sidan av har två glada pojkar från "Örsan" lurat sig in i visselpipskören. Jag talar såklart om domarparet Andreas Isén och Emil Blanck. "Dövinkel med Gladh & Sjöberg" fick tag i den ena av dem, Emil Blanck, för en intervju.

Emil (t,v) är riktigt nöjd över sitt TV-framträdande.

* * *

Hej Emil. Som domare har man den kanske mest utsatta positionen på banan. Är det något du trivs med?
- Hej Mange. Hade jag inte trivts i den sitsen så hade jag nog inte fortsatt att vara domare idag. I början av karriären tyckte man att det var lite jobbigare, men jag har lärt mig med tiden att det nästan alltid finns minst 2 olika uppfattningar på ett domslut.

Vi är som spelare och håller på med handboll för att vi tycker det är roligt och att komma till en fullsatt idrottshall med en aktiv publik är nog det bästa som finns. Att höra ena sidan av publiken jubla och den andra bua på grund av ett domslut har gett en gåshud ett flertal gånger under åren.

Jag anser personligen att det är bättre att fria än att fälla, då det värsta som finns för en spelare är när domarna tar över matcherna med en konstant visslande. Vilka är dina synpunkter på det?

Upplandstätt

- Oj, den är svår. Jag tycker helt klart att det är roligare att kolla på en match när det är mindre avbrott och färre utvisningar. Vi som domare jobbar med de gula korten i inledning av en match för att sätta den nivån som spelarna ska följa, för att hårdra det så är det lite upp till er spelare att anpassa er efter vår bedömning.

Vi alla domare, har olika uppfattningar om visa saker, vi säger att domare A tillåter inget drag i tröjan alls, medan domare B kan se mer mellan fingrarna på det. Då är det rätt dumt att dra i tröjan när domare A finns på planen.

Kan säga att jag och Andreas är betydligt mer nöjda med vår insats när vi har så några 2:or som möjligt. Det är då vi har lyckats att i ett tidigt skede få ut vårat budskap och ni spelare har förstått och accepterat vår nivå.

Vad anser du annars är de viktigaste egenskaperna för en domare?
- Jag utbildar domare i Upplands handbollsförbund och jag brukar säga till dem: ”En bra domare är ödmjuk, lugn, säker i sig själv och rättvis”

En domare i mina ögon måste kunna föra en dialog med ledare och spelare. Man ska inte stå och prata matchen igenom, men någon gång då och då kunna förklara varför man tagit det beslut som man har gjort.

Det är inte ofta man hör när en domare gjort en bra match, utan nästan bara när de gjort en dålig.
Brukar ibland fråga min bror hur domarna varit efter match, och när han inte kan svara så brukar jag veta att det varit bra. Så en domare som inte märks förren något händer, är för mig bra.

Jag gjorde en intervju tidigare med en före detta elitseriedomare. Han ansåg att det var svårare att döma division 2 än Elitserien. Vad tycker du?
- Det är lite både och. I lägre divisioner uppstår det mer konstiga situationer och man måste vara beredd på det mesta. Elitspelare är oftast mer tränade och fullföljer en satsning till 100% så situationer som uppstår där är mer rena och lättare att se. Jag brukar säga att det är lättare att döma högre upp man kommer, men med mer press på en att inte ta felaktiga beslut.

Fördelen man kan ha att komma ner till division 2 är när spelare och ledare vet om att man i vanligt fall dömer högre. De kan ibland köpa ens beslut och inte lägga någon fokus på mig som domare, bara för att jag är en högre rankad domare än de har i vanliga fall.

Din och din domarpartner, Andreas Isén, domarkarriärer kan väl närmast liknas med Åshöjdens resa genom fotbollsböckerna. Hur kommer det sig att ni har kunnat klättra så högt i divisionerna så pass snabbt?
- Haha. Om det gick snabbt beror nog på vem du frågar. Vi gick vår första domarkurs den 7 oktober 2000 så det tog 12 år för oss att bli elitseriedomare på herrsidan. Vi har alltid sagt att vi dömer så som vi själva vill se en handbollsmatch spelas. Och vi båda gillar snabb och tuff handboll. En kombination som verkar uppskattas av de flesta.

Sedan tror jag att eftersom vi känner varandra bra och har dömt tillsammans så länge, så känner vi oss trygga när vi är på planen tillsammans. En trygghet som gjort att vi känner oss accepterad av både spelare och ledare och fått oss att fullfölja och utveckla den stil/bedömning som vi hade från fösta början.

Ni är ju födda 1985, är ni med det de yngsta elitseriedomarna vi har i det här avlånga landet?
- Nej, det är vi faktiskt inte! Kaspar Sjöberg är född 1987 och hans kollega från förra året Christoffer Möller är född 1985. De har idag 2 nya kollegor men är kvar kvar som elitdomare.

Andreas Isén var ju en vilde på handbollsbanan. Jag misstänker att han kanske åkte på ett och annat rött kort i sina ungdomsår. Tror du att det kan vara honom till fördel nu när elitserien står på programmet?
- Haha, ja, det är många som brukar ta upp att Andreas var lite vildare när vi var yngre. Det är faktiskt så att Andreas har alltid varit otroligt lugn på planen som domare, det är mer jag som har hetsat upp mig och han som lugnat ner mig när vi dömt.

Det kommer att bli en utmaning för oss att nu döma elitserien, men om vi bara behåller vårat lugn på planen och fortsätter att döma som vi alltid har gjort, som kommer det att bli bra. Vi är otroligt taggade och ser fram emot en extremt rolig säsong.

Ni dömde väl en/ett par elitseriematcher förra året. Var det svårare än att döma lågdivisions-handboll?
- Som jag sa tidigare så är situationerna mer rena i Elitserien, men den stora skillnaden är snabbheten i spelet.
Det gäller att verkligen inte släppa blicken från spelet.

Era domardrömmar slutar knappast där antar jag. Vad ser du i dagsläget som det stora målet med den bana ni gett er in i?
- OS skulle ju vara något. Varför inte Rio om 4 år?

Det viktigaste just nu är att etablera sig i Elitserien att få spelare och ledare att känna igen oss, och känna en trygghet i vårt sätt att döma.

Men målet är om det bara var skoj, ovan, att få komma ut och döma internationellt!

I Uppland kan man inte direkt gödsla med bra domare. Hur ska man rätta till det?
- Genom tillväxt. Vi måste få unga hungriga domare som verkligen vill döma.
Tror att vi i domarkommitten måste få ett bättre samarbete med de föreningar som finns i Uppland och utbilda de föreningsdomare som finns bättre, framförallt få dem att vilja fortsätta. Nu när jag och Andreas kommit upp som elitdomare visa dem att det går att lyckas även om man är från Uppland.

Vad ser du som dina/era styrkor som domare?
- Att vi är lugna och trygga i vårat sätt att döma. Sedan att vi verkligen försöker ha en dialog på planen. Men den stora styrkan är att vi trivs och tycker att det sjukt roligt att vara på planen och döma.

Tycker du att domare -- likt spelarna -- ska få ha sina olika stilar?
Absolut! Vi är alla olika som personer och det är bättre att förbättra den stil man har än att försöka efterlikna någon annan. Man ska vara trygg på planen, och det är lyckas man bara med när är sig själv.

Till sist. Vad önskar du mest just nu?
- Att serierna skall dra igång. Man börjar bli lite rastlös på helgerna nu.

Från hytta till hytta

Nästa helg bär det av till Eskil Cup och helgen därefter till Hedemora med omnejd för spel i Södra Dalarnas Cup. Två mycket intressanta försäsongsturneringar, var och en på sitt egna sätt.

I Eskilstuna får vi bekänna ordentlig färg och bra prestationer där skulle helt klart få tuppkammen att växa ytterligare de sista veckorna in mot seriepremiären. Man kan ju tycka att självförtroendet borde vara en aning stukat efter debaclet i Norrtälje för en knapp vecka sedan, men hur knasigt det än låter kanske den förlusten (och framförallt den spelmässigt inte direkt lysande insatsen) var precis var vi behövde. Sedan dess har träningarna sett bättre ut än på många, många år. Nu har vi Sollentuna i en tuff träningsmatch på onsdag, men framförallt Eskil Cup som kommer att bli en första verklig indikation på hur vi ligger till. Därefter, inte förr, tror jag att vi kan säga något om Vassundas status.

Helgen efter är det som sagt Södra Dalarnas Cup och den är intressant ur flera hänseenden. Dels blir det ett utmärkt matchtillfälle, dels blir det en första verklig inblick i hur våra konkurrenter i såväl division II som division III ligger till. Nu har också gruppindelningen och spelschemat kommit och det är naturligtvis omöjligt att inte kommentera dessa lite närmare. De 18 deltagande lagen är fördelade i fyra grupper enligt nedan:

Grupp 1

Norrköpings HK 1
HK Ceres 1
BK Salem
Avesta Brovallen HF
Falu HK

Grupp 2

HK Ceres 2
Norrköpings HK 2
Upsala IF
Ludvika HF
Uppsala HK

Grupp 3

Hangö IK (FIN)
Enköpings HF
Huddinge HK
Kungsängens SK

Grupp 4

Strands IF
Sundsvall HK
Vassunda IF
Visby IF Gute HF

Som ni ser är halva division 3 östsvenska norra på plats och kanske får vi redan här en föraning om hur tabellen kommer att se ut när vi summerar den någon gång i mars. Falu HK och HK Ceres är ju båda förväntade topplag och den här helgen blir onekligen ett bra tillfälle at skaffa sig ett psykologiskt övertag inför seriestarten. Lagen möts som ni ser redan i gruppspelet. Just Falu HK är ju dessutom det lag som vi tar emot i Alsikehallen i u-lagets seriepremiär.

Grupp 2 känns som den klart svagaste gruppen och Uppsala HK bör -- även om försvaret har samma schweizerost-kvalitéer som igår -- pallra sig vidare. Mer intressant är sannolikt grupp 3. Inte för att jag tror att det blir något snack om vilka lag som går vidare (Enköping och Kungsängen ska vara för bra för Hangö och framförallt Huddinge), men matchen mellan Enköping och Kungsängen, den som inleder grupp 3, hade man gärna sett. Båda lagen känns långt gångna i sina förberedelser och jag tror att det kan bli en riktigt bra match för att vara en träningsmatch på försäsongen. För Enköping är Södra Dalarnas Cup dessutom sista matchmöjligheten inför premiären borta mot Hornskroken, så de bör rimligtvis ligga förhållandevis nära sin toppnivå både spel- och formmässigt.

Vidare till vår grupp så. För första gången på flera år slipper vi Vikmanshyttans trånga hall och får istället besöka Långshyttan 20 kilometer utanför metropolen Hedemora. Utan att veta säkert så tror jag att den hallen är fullstor, vilket givetvis skulle vara väldigt skönt. Spelschemat för vår del ser ut som följer (samtliga gruppspelsmatcher spelas lördagen den 8 september):

10.40 Vassunda IF - Visby IF Gute HF
13:10 Sundsvall HK - Vassunda IF
16:30 Strands IF - Vassunda IF

Först kan vi konstatera det glädjande i att första matchen inte spelas i ottan, vilket borde innebära att vi åker upp först på lördag morgon. Det ger oss fredagkvällen på hemmaplan och äventyrar inte heller fredagsträningen, som ju är viktig eftersom inte hela truppen åker iväg över helgen.

När det gäller det spelmässiga får vi återigen möta Sundsvall (förra året i Vikmanshyttan slutade matchen 19-19), vilket blir en bra utmaning för u-laget. Sundsvall har ju faktiskt en seger att försvara i turneringen. Gute bör vi ha alla chanser att besegra och mot Strand brukar det bli jämna, täta och roliga matcher. Utsikterna att ta sig till a-slutspel känns således goda, men framförallt får vi bra matchning gruppspelet igenom, vilket känns angeläget. Inte minst med fjolårets turnering i färskt minne.

De tusen overallernas lag

HF SIF imponerar och Uppsala HK och Swithiod har en hel del att jobba på inför seriestarten. Det är kontentan av dagens matcher i Vikingahallen.

HF SIF kom till spel med ett -- undantaget ett par spelare -- i seniorsammanhang oprövat lag i dagens första match, men vad gjorde väl det när Uppsala HK uppträdde som ett gäng a-pojkar stora delar av matchen. Visserligen var flera av spelarna i UHK a-pojksspelare förra säsongen, men även de mer seniora herrarna uppträdde oroväckande virrigt emellanåt. Uppsala HK har höga ambitioner, men för att vinna serier krävs ett fungerande försvarsspel och var det någon del i spelet som utmärkte sig lite extra idag var det just uppsalalagets försvarsspel. Och då naturligtvis inte på ett positivt sätt. Nu har jag själv fått uppleva (HK Ceres) och se (Uppsala HK) två av lagen i division 3 östsvenska norra på mindre än en vecka och jag kan bara konstatera att det är occeaner som skiljer lagen åt. Mycket kan naturligtvis hända ännu, men jag har väldigt svårt att se Uppsala HK högre upp än i tabellens mitt.

Om dagens första match var segdragen, tempofattig och nervlös hade vi naturligtvis större förhoppningar på eftermiddagens match mellan ett uppgraderat HF SIF och våra övermän i kvalet, IF Swithiod. Bättre kvalité och tempo blev det så klart också, men spännande var det egentligen aldrig. Visserligen var "Switte" bara en boll efter vid ställningen 13-12 efter 20 minuter (detta trots fem utvisningar för bortalaget under den perioden), men redan då kändes det som att det bara var en tidsfråga innan det på alla plan bättre HF SIF skulle gå låss i målprotokollet. Mycket riktigt, fram till halvtidsvilan drygar man ut ledningen till 18-13 och andra halvlek är en ren transportsträcka fram mot slutsignalen. Seger med 41-26 för HF SIF, som är långt gångna i förberedelserna och ser så där äckligt segersäkra ut. Desto större skada skedd när de sedan åker på sin första förlust tänker jag. Nåja, var HF SIF inte seriefavoriter sedan tidigare passar jag på att utnämna dem till det nu.

HF SIF som seriefavorit ja. Lagets tränare Per Eriksson-Romild stannade som sagt till efter dagens första match och lovade bättring. I det ingick givetvis att man ställde ett nästan ordinarie HF SIF på banan i match nummer två, men bara nästan. Ska man tro Per kan laget lagom till serien förhoppningsvis räkna hem försvarsspecialisten Tim Kulich och gummigubben Gustaf Hallén (båda ingår i elitserietruppen). Inga dåliga förstärkningar i sådana fall och till det har det dessutom talats om att den av målvakterna Tobias "Bandana" Olsson och Daniel Bergman som får minst speltid i elitserien ska ges speltid i tvåan. Som sagt, favoriter.

Sedan var det IF Swithiod. När de entrade hallen undrade man först om det var samma lag som i våras besökte Alsikehallen. Borta var Pelle Danielsson, Mikael Bergström och Henrik "HP" Persson för att bara nämna några, men kvar var i alla fall Staffan Sundström. Och tur var det. Dels för publiken som bjöds på fantastisk enmansshow hela matchen, men framför allt för Swithiod som utan hans konstnummer hade åkt på en ännu större förlust. Sundström prövade under matchens lopp på alla positioner utom målväkteriet och var lika bra oavsett placering på banan. Att säga att lerhandbollens ökrönte konung blir en nyckel för "Switte" är antagligen tidernas understatement. Vid sidan av Staffans trollkonster var det inte mycket som fungerade. 41 bakåt är naturligtvis aldrig roligt, men då ska man komma ihåg att de riktigt stora problemen fanns i offensiven. Det säger så klart det mesta om lagets anfallsspel och precis som alltid när lag förlorar mot HF SIF var problemet att man frångick (?) det kollektiva metodiska spelet och började köra helt och hållet individuella nummer, inte sällan en spelare mot två. Skånela är naturligtvis skickliga på att få motståndet dit de vill, men lite bedrövad blir man faktiskt när man gång på gång får se så genomnaivt spel från deras motståndare.

* * *

Anders Olovssons återkomst till Vikingahallen blev ingen höjdare. En projektil i krysset påminde visserligen om hans tid i Skånela, men det de flesta minns från dagens match är antagligen att han efter knappt 20 minuters spel fick rött kort efter sin tredje utvisning. Hur han fick sin sista utvisning? Tackar som frågar, han rev ned en spelare på offensiv planhalva för att förhindra en halvkontring.

På tal om Anders Olovsson och absolut ingenting är det ju smått enastående hur många olika träningsoveraller det kan existera i ett lag. I dagens "Switte" var det inte två spelare som värmde upp i likadana overaller. Olovsson körde i sin svarta mjukis från tiden i Tyskland och hans kompis från Matteuspojkarna (kommer inte på namnet, men kände igen honom från tiden då pepparkaksgubbarna spelade i norrtvåan) hoppade overallen helt för att istället värma upp i fleecetröja. Inte ens två av de spelarna som spelade i klubben förra säsongen hade lyckats dra på sig likadana overallsjackor Är det här någonting de kommit överens om i förväg och noga har planerat?

* * *

Enköping ångar på och tog igår en klar och odiskutabel seger hemma mot division 3-laget Huddinge HK. Segersiffrorna skrevs till 30-15 efter 15-8 i halvtid.

* * *

Från de division 3-relaterade träningsmatcherna hämtar vi en Falu HK-seger med nio bollar mot Vallentuna HK. Många tror att Falu HK blir det största hotet mot Borlänge i toppen och det här resultatet stärker väl bara den tesen. Även om jag nog vill flagga lite för Ceres också.

Seg förmiddagstillställning i Märsta

Det var ingen större klang- och jubelföreställning det bjöds på i förmiddagens match mellan HF SIF och Uppsala HK. Bortalaget var med hyfsat första 20 minuterna, men alldeles för släpphänt försvarsspel matchen igenom och fem minuter av 3-2-1-försvar från Skånelas sida gav hemmalaget en betryggande ledning i paus. Den ledningen utökades sedan allt eftersom och HF SIF med bland andra hemflyttade Andreas Stockenberg på bänken vilade i andra halvlek första halvlekens förgrundsfigurer Jesper Filén och Jesper Byström till förmån för de ett år yngre 95:orna. Det tillät UHK att knappa in lite till slutsiffrorna 42-28.

På det hela taget en match av träningsmatchkaraktär. Skånela gjorde det som krävdes medan Uppsala HK mest visade upp ett genomförvirrat försvarsspel. När sedan Skånela spelade 3-2-1 bakåt sken bristerna i anfallsspelet igenom; för typ femtioelfte gången, man kan inte förvänta sig att få med sig något mot Skånela om man inte har en tanke och metodik i anfallsspelet.

Just nu en dammatch mellan HF SIF och hälsingelaget Alfta och därefter HF SIF mot "Switte". Per Eriksson Romild har då utlovat ett, så när som på ett par eventuella tillskott från elitserietruppen, ordinarie HF SIF, så som de kommer att ställa upp i tvåan. Vi tror och hoppas på en sevärd match.

Konkurrenter som imponerar

Enköping visar gryende form och torsdagens oavgjorda möte med Hallstahammar imponerar. Visst, Hallstahammar är nykomlingar i den östra tvåan, men det är också en oförskämt bra sådan sett till spelarbesättningen. Under förre västerås-tränaren Robert Matts ledning har man dragit med den ena ex-allsvenska spelaren efter den andra till obygden och satt ihop ett lag, som förhoppningsvis ska ta en plats topp-3 redan första säsongen i division 2. Här kommer vi få jobba ordentligt när vi nästa helg möter "Hallsta" i Eskil Cup. Att då som Enköping åka till Nibblehallen och målmässigt föra matchen till ett oavgjort resultat (32-32), som närmast är smickrande för hemmalaget, är inte annat än imponerande. Enköping blir att räkna med, var så säkra.

Det samma gäller med all säkerhet Real AIK (om nu någon mot förmodan trodde någonting annat), som i torsdags träningsspelade borta mot Lidingö SK. AIK vann med till synes mycket övertygande 25-18, men lite kritiskt tänkande säger mig att man inte ska dra alltför stora växlar på den AIK-insatsen. Dels för att det gällde en träningsmatch tidigt på höstsäsongen, men kanske framförallt för att Lidingö samma kväll spelade mot Matteuspojkarna i Stockholms-DM (Lidingö-vinst med 21-19). Antagligen förhindrade den matchen Lidingö från att ställa upp med bästa möjliga lag mot AIK, något som också tycks bekräftas av de få bilder som läckt ut från matchen i Gångsätra. Svaret på hur bra AIK egentligen är får således vänta lite.

* * *

Det är inte bara i Umeå man får försöka dribbla sig förbi innebandyn, även i vackra och trygga Knivsta blir det sina skärmytslingar. Egentligen tror jag att vi är rätt bortskämda med en bra dialog idrotterna och föreningarna emellan, men även i de lugnaste av vatten... Igår fick jag veta att innebandyn, som har matchtid förlagd till Alsikehallen på lördagar, inte släpper de typ tre timmarna som krävs för att vi ska kunna genomföra arrangemanget av B-pojkarnas steg 1 i USM. Som tur är får vi istället spela lördagens två matcher i Märsta (för att sedan köra resterande fyra matcher i Alsikehallen på söndagen), men lite tråkigt känns det ju. Nu har jag inte nystat särskilt mycket i den här historian, men nog känns det som att man kan vara lite flexibel när det gäller ett tillfälle. Nästa gång behöver kanske innebandyn en två timmar här eller där. Tråkigt är det, men samtidigt är det ingenting vi kan påverka så nu har jag ödslat nog med energi på det.

* * *

Imorgon förmiddag bär det av till Märsta och Vikingahallen för att provsitta den nya läktaren och spana in kommande motståndare. Som någon redan noterat är det alltså match mellan HF SIF och Uppsala HK, en match som kastas av 10:30. Allt annat än en klar hemmaseger skulle förvåna storligen, men träningsmatch är som sagt träningsmatch och man vet aldrig.

Senare på dagen (klockan 15:00) är HF SIF inne i elden igen, när man får möta på pappret tuffare motstånd i division 1-nykomlingen IF Swithiod. Till den matchen passar man också på att rumstera om lite i truppen -- till det bättre, om ni frågar mig -- och även där skulle jag nog vara beredd att sätta en slant på HF SIF. Viss osäkerhet råder kring vilket lag "Switte" egentligen har till den här säsongen (är "HP" tillbaka nu?) och HF SIF har ett väldigt bra och tryggt grundspel att falla tillbaka på, vilket gör att de har chans mot snart sagt varje lag de möter. Själv är jag mest nyfiken på att se vad "Switte" ställer på banan. HF SIF vet vi nog redan var vi har. Mer synpunkter och iaktagelser satsar vi på under morgondagen.

Visa Vassunda ditt stöd

In här: och visa att Vassunda är klubben i ditt hjärta.