Ricoh för svåra

Så var handbollssäsongen igång på allvar. För egen del blev det alltså en heldag på Campus 1477 i Uppsala. Massor med frisk luft och även om man inte märker det under tiden man är igång, så blir man rätt mör så här efteråt. Och då har jag ändå inte spelat. 8:45 i morse var det samling vid Alsikehallen för vidare färd 17 kilometer norrut. Beachhandboll stod på programmet och förväntningarna var inte direkt rekordhöga. Noll träning i sanden och en riktigt tuff träningsvecka i benen. Bästa möjliga förutsättningar helt enkelt!

Efter en kort uppdatering kring reglerna och en trevande uppvärmning mestadels bestående av massage av lårmuskler var det så dags. Tuffast möjliga motstånd direkt i form av Uppsala HK, som väl inte gjort annat de senaste månaderna än tränat just beachhandboll. Nåväl, stämningen var på topp och vi var alla överens om att UHK skulle vara riktigt bra för att slå oss. Så mycket taktik var det inte tal om i början, utan det blev mer av att växa in i spelet allteftersom man får bättre grepp om det. Ett frenetiskt arbetande försvar, storspelande målvakter och fantastiska individuella prestationer framåt gör dock att vi helt otippat står som segrare med 8-4 efter 10 minuters spel.

En gång är ingen gång sägs det, men känslan var ändå att det fanns förutsättningar för att det skulle kunna gå bra även fortsättningsvis. Ny match en timme senare och återigen står ett av Uppsala HK:s lag på andra sidan. Stärkta av insatsen i första matchen tar vi direkt tag i taktpinnen med ett aggressivt försvarsspel innan vi på ett förträffligt sätt spelar bort UHK:s helplanspress fram till segersiffrorna 13-4.

Tredje matchen och Lidingö står för motståndet. Försvarsspelet är fortsatt bra, men tyvärr tappar vi tålamodet framåt och väljer lite för ofta att ta de halvlägen som dyker upp istället för att släppa bollen vidare ytterligare en gång, för bättre läge. Snöplig och lite onödig torsk med 7-5 och vi kommer överens om att framledes bearbeta motståndarförsvaret lite bättre.

Sagt och gjort. I sista matchen i grundomgången är anfallsspelet på en helt anna nivå, men det gäller dessvärre även våra motståndare från Borlänge. Matchen står länge och väger innan BHK gör ett litet ryck till en fullt rättvis seger med 13-10. BHK visar att rutin från beachhandbollsspel inte är att underskatta och vi får större delen av matchen jobba i uppförsbacke. Dock jobbar vi på hela matchen med idel muntra miner, vilket glädjer coach.

Efter grundomgångens fyra matcher placerar vi oss på fjärde plats och står inför en kvartsfinal mot det andra av de två lidingölagen. "Mackan" i målet storspelar samtidigt som vi hittar tillbaka till tålamodet i anfallsspelet och är vårdade i avsluten. 15-4 och semifinal!

Väl där väntade dittills obesegrade Uppsala HK lag 3, men vi kände oss på intet vis slagna på förhand. Vi vinner uppkastet, men en uppsalaspelare uppfattar bollbanan snabbast och kan ta fatt i bollen. Uppsala HK inleder också målskyttet omgående, men vi replikerar snabbt och lagen följs sedan åt större delen av matchen. Vi får vid ett tilllfälle chansen att gå upp i ledningen, men i övrigt fenomenale "västspelaren" Albert Nordberg har inte marginalerna med sig i just det avslutet och vi får jaga hela vägen fram till slutsignalen. Vid underläge med en boll och 10 sekunder kvar släpper vi en UHK-spelare i brett högerläge. "Mackan" i målet är på bollen, men den letar sig in vid bortre stolpen och UHK kan fira en finalplats efter seger med 14-12. UHK vann sedan finalen mot Borlänge med 14-13 och vi skickar givetvis ett grattis till Uppsala.

Sammanfattningsvis presterar vi långt över förväntan utifrån förutsättningarna. Helt utan förberedelse på sand är vi med och utmanar beachhandbollslag av högsta snitt och av lagen som inte spelat beachhandboll inför turneringen placerar vi oss högst i resultatlistan. Mängder av fina prestationer över hela linjen och det här lovar på alla sätt och vis gott inför det som komma skall. Nu ska det bli skönt att helt flytta in i hallen (om vi inte hade gjort det redan) och bygga vidare på det här. Borlänge må ha vunnit striden, men de vinner inte kriget. När det vankas USM ska vi ha vänt på resultattavlan.

Det ska som sagt bli skönt med riktig handboll, men även om beachvarianten har svårt att matcha inomhushandbollen är den som alternativ spelform betraktad oerhört lyckad. Det är kul, fartfyllt och dessutom väldigt bra träning för den vanliga handbollen. Spelet på små ytor, bollskickligheten, samarbeten två och två samt mycket, mycket annat ger beachhandbollen ett utmärkt tillfälle att träna på. Jag vet att många är skeptiska till beachhandbollen som fenomen, men man missar verkligen något om man inte ger det en chans.

* * *

Det blev som väntat tufft för Strands IF och Brännans HF i eftermiddagens matcher i Hudiksvall. Strand förlorade mot Djurgården med 32-19 innan Ricoh fick sig en bekväm resa fram till seger med 34-17 mot Brännan. Med i båda matcherna var ex-vassundaiten Fredrik Blanck, som först stod för 5 mål i djurgårdströjan innan han rundade av med tre mål i Ricohs svarta ställ.

* * *

Täby HBK fick e eftermiddags en smakstart på höstsäsongen när man besegrade Enköpings HF med 30-27. Måhända var Enköpings lag inte bästa möjliga då man åtminstone delvis prioriterade att ge spelarna på gränsen till a-truppen en chans att spela till sig en plats, men ingen ska ta ifrån Täby den här segern, som säkerligen satt rätt skönt för de röd-blåa. Lite arbetsro således, men redan imorgon är det upp till bevis igen när HK Cliff kommer på besök. Engångsföreteelse eller inte? Svar kommer imorgon.

* * *

Lidingö SK:s jakt på tränare har fått ett slut och det blir en nygammal lösning. Dimitrios Leo återvänder till klubben han såg ut att lämna och ska i team med den nye assisterande tränaren Tobias Wastesson lotsa ö-laget till förnyat kontrakt. Huruvida vänstersexan Wastesson kommer att vara spelande assisterande tränare eller enbart koncentrera sig på tränarrollen är något oklart. Skönt för Lidingö hur som helst som nu kan sätta punkt för åtminstone en del av den turbulens som har omgärdat föreningen under sommaren.

* * *

Någon annan än jag som såg herrarnas korta stafett och förundrades, nä förresten, blev illamående av de övernitiska funktionärerna, som promt skulle samla in alla stafettpinnar direkt efter loppets slut? Vad är det överhuvudtaget för människor som gör och tänker på det viset? OS-guld och inte minst ett fantastiskt världsrekord och Bolt och de övriga jamaicanerna får inte ens behålla pinnen de förde 400 meter och in i mål. Sniket var ordet! Med all säkerhet hamnar pinnen nu på någon återvinningsstation, när den istället, ståendes i ett prisskåp i någon klubblokal i Kingston, kunde ha påmint om en sällan skådad sprinterepok och inspirerat kommande generationer sprinters.

Det har varit en hel del snack tidigare under OS om att funktionärerna har visat en osedvanligt liten, för att inte säga obefintlig, vilja att kompromissa eller tumma lite på saker och ting i samband med dessa historiska idrottsögonblick och jag nästan hoppas att de hängs ut i varenda tabloid runtom i Storbritannien. En sak är säker, dessa funktionärer har inte fattat mycket av vad idrott och olympiska spel går ut på.