Ett sista inlägg

Allting har sin tid, och så även den här bloggen. Nej, vi lägger inte ner verksamheten, utan vi gör istället en nystart på en ny -- bättre -- adress. Numera finner ni "Dövinkel med Gladh & Sjöberg" på vår egen domän; www.dovinkel.com.

Självklart raderar vi inte den här adressen, utan den ligger kvar för den som är intresserad av att kika på något äldre inlägg. Vad vet jag? det kanske finns något av intresse i historiken.

Mot framtiden!

Upplandsdomare satsar mot Rio

I år blir elitserien bra mycket upplandstätare än det varit de senaste åren. Inte nog med Skånelas framgångar, lite vid sidan av har två glada pojkar från "Örsan" lurat sig in i visselpipskören. Jag talar såklart om domarparet Andreas Isén och Emil Blanck. "Dövinkel med Gladh & Sjöberg" fick tag i den ena av dem, Emil Blanck, för en intervju.

Emil (t,v) är riktigt nöjd över sitt TV-framträdande.

* * *

Hej Emil. Som domare har man den kanske mest utsatta positionen på banan. Är det något du trivs med?
- Hej Mange. Hade jag inte trivts i den sitsen så hade jag nog inte fortsatt att vara domare idag. I början av karriären tyckte man att det var lite jobbigare, men jag har lärt mig med tiden att det nästan alltid finns minst 2 olika uppfattningar på ett domslut.

Vi är som spelare och håller på med handboll för att vi tycker det är roligt och att komma till en fullsatt idrottshall med en aktiv publik är nog det bästa som finns. Att höra ena sidan av publiken jubla och den andra bua på grund av ett domslut har gett en gåshud ett flertal gånger under åren.

Jag anser personligen att det är bättre att fria än att fälla, då det värsta som finns för en spelare är när domarna tar över matcherna med en konstant visslande. Vilka är dina synpunkter på det?

Upplandstätt

- Oj, den är svår. Jag tycker helt klart att det är roligare att kolla på en match när det är mindre avbrott och färre utvisningar. Vi som domare jobbar med de gula korten i inledning av en match för att sätta den nivån som spelarna ska följa, för att hårdra det så är det lite upp till er spelare att anpassa er efter vår bedömning.

Vi alla domare, har olika uppfattningar om visa saker, vi säger att domare A tillåter inget drag i tröjan alls, medan domare B kan se mer mellan fingrarna på det. Då är det rätt dumt att dra i tröjan när domare A finns på planen.

Kan säga att jag och Andreas är betydligt mer nöjda med vår insats när vi har så några 2:or som möjligt. Det är då vi har lyckats att i ett tidigt skede få ut vårat budskap och ni spelare har förstått och accepterat vår nivå.

Vad anser du annars är de viktigaste egenskaperna för en domare?
- Jag utbildar domare i Upplands handbollsförbund och jag brukar säga till dem: ”En bra domare är ödmjuk, lugn, säker i sig själv och rättvis”

En domare i mina ögon måste kunna föra en dialog med ledare och spelare. Man ska inte stå och prata matchen igenom, men någon gång då och då kunna förklara varför man tagit det beslut som man har gjort.

Det är inte ofta man hör när en domare gjort en bra match, utan nästan bara när de gjort en dålig.
Brukar ibland fråga min bror hur domarna varit efter match, och när han inte kan svara så brukar jag veta att det varit bra. Så en domare som inte märks förren något händer, är för mig bra.

Jag gjorde en intervju tidigare med en före detta elitseriedomare. Han ansåg att det var svårare att döma division 2 än Elitserien. Vad tycker du?
- Det är lite både och. I lägre divisioner uppstår det mer konstiga situationer och man måste vara beredd på det mesta. Elitspelare är oftast mer tränade och fullföljer en satsning till 100% så situationer som uppstår där är mer rena och lättare att se. Jag brukar säga att det är lättare att döma högre upp man kommer, men med mer press på en att inte ta felaktiga beslut.

Fördelen man kan ha att komma ner till division 2 är när spelare och ledare vet om att man i vanligt fall dömer högre. De kan ibland köpa ens beslut och inte lägga någon fokus på mig som domare, bara för att jag är en högre rankad domare än de har i vanliga fall.

Din och din domarpartner, Andreas Isén, domarkarriärer kan väl närmast liknas med Åshöjdens resa genom fotbollsböckerna. Hur kommer det sig att ni har kunnat klättra så högt i divisionerna så pass snabbt?
- Haha. Om det gick snabbt beror nog på vem du frågar. Vi gick vår första domarkurs den 7 oktober 2000 så det tog 12 år för oss att bli elitseriedomare på herrsidan. Vi har alltid sagt att vi dömer så som vi själva vill se en handbollsmatch spelas. Och vi båda gillar snabb och tuff handboll. En kombination som verkar uppskattas av de flesta.

Sedan tror jag att eftersom vi känner varandra bra och har dömt tillsammans så länge, så känner vi oss trygga när vi är på planen tillsammans. En trygghet som gjort att vi känner oss accepterad av både spelare och ledare och fått oss att fullfölja och utveckla den stil/bedömning som vi hade från fösta början.

Ni är ju födda 1985, är ni med det de yngsta elitseriedomarna vi har i det här avlånga landet?
- Nej, det är vi faktiskt inte! Kaspar Sjöberg är född 1987 och hans kollega från förra året Christoffer Möller är född 1985. De har idag 2 nya kollegor men är kvar kvar som elitdomare.

Andreas Isén var ju en vilde på handbollsbanan. Jag misstänker att han kanske åkte på ett och annat rött kort i sina ungdomsår. Tror du att det kan vara honom till fördel nu när elitserien står på programmet?
- Haha, ja, det är många som brukar ta upp att Andreas var lite vildare när vi var yngre. Det är faktiskt så att Andreas har alltid varit otroligt lugn på planen som domare, det är mer jag som har hetsat upp mig och han som lugnat ner mig när vi dömt.

Det kommer att bli en utmaning för oss att nu döma elitserien, men om vi bara behåller vårat lugn på planen och fortsätter att döma som vi alltid har gjort, som kommer det att bli bra. Vi är otroligt taggade och ser fram emot en extremt rolig säsong.

Ni dömde väl en/ett par elitseriematcher förra året. Var det svårare än att döma lågdivisions-handboll?
- Som jag sa tidigare så är situationerna mer rena i Elitserien, men den stora skillnaden är snabbheten i spelet.
Det gäller att verkligen inte släppa blicken från spelet.

Era domardrömmar slutar knappast där antar jag. Vad ser du i dagsläget som det stora målet med den bana ni gett er in i?
- OS skulle ju vara något. Varför inte Rio om 4 år?

Det viktigaste just nu är att etablera sig i Elitserien att få spelare och ledare att känna igen oss, och känna en trygghet i vårt sätt att döma.

Men målet är om det bara var skoj, ovan, att få komma ut och döma internationellt!

I Uppland kan man inte direkt gödsla med bra domare. Hur ska man rätta till det?
- Genom tillväxt. Vi måste få unga hungriga domare som verkligen vill döma.
Tror att vi i domarkommitten måste få ett bättre samarbete med de föreningar som finns i Uppland och utbilda de föreningsdomare som finns bättre, framförallt få dem att vilja fortsätta. Nu när jag och Andreas kommit upp som elitdomare visa dem att det går att lyckas även om man är från Uppland.

Vad ser du som dina/era styrkor som domare?
- Att vi är lugna och trygga i vårat sätt att döma. Sedan att vi verkligen försöker ha en dialog på planen. Men den stora styrkan är att vi trivs och tycker att det sjukt roligt att vara på planen och döma.

Tycker du att domare -- likt spelarna -- ska få ha sina olika stilar?
Absolut! Vi är alla olika som personer och det är bättre att förbättra den stil man har än att försöka efterlikna någon annan. Man ska vara trygg på planen, och det är lyckas man bara med när är sig själv.

Till sist. Vad önskar du mest just nu?
- Att serierna skall dra igång. Man börjar bli lite rastlös på helgerna nu.

Från hytta till hytta

Nästa helg bär det av till Eskil Cup och helgen därefter till Hedemora med omnejd för spel i Södra Dalarnas Cup. Två mycket intressanta försäsongsturneringar, var och en på sitt egna sätt.

I Eskilstuna får vi bekänna ordentlig färg och bra prestationer där skulle helt klart få tuppkammen att växa ytterligare de sista veckorna in mot seriepremiären. Man kan ju tycka att självförtroendet borde vara en aning stukat efter debaclet i Norrtälje för en knapp vecka sedan, men hur knasigt det än låter kanske den förlusten (och framförallt den spelmässigt inte direkt lysande insatsen) var precis var vi behövde. Sedan dess har träningarna sett bättre ut än på många, många år. Nu har vi Sollentuna i en tuff träningsmatch på onsdag, men framförallt Eskil Cup som kommer att bli en första verklig indikation på hur vi ligger till. Därefter, inte förr, tror jag att vi kan säga något om Vassundas status.

Helgen efter är det som sagt Södra Dalarnas Cup och den är intressant ur flera hänseenden. Dels blir det ett utmärkt matchtillfälle, dels blir det en första verklig inblick i hur våra konkurrenter i såväl division II som division III ligger till. Nu har också gruppindelningen och spelschemat kommit och det är naturligtvis omöjligt att inte kommentera dessa lite närmare. De 18 deltagande lagen är fördelade i fyra grupper enligt nedan:

Grupp 1

Norrköpings HK 1
HK Ceres 1
BK Salem
Avesta Brovallen HF
Falu HK

Grupp 2

HK Ceres 2
Norrköpings HK 2
Upsala IF
Ludvika HF
Uppsala HK

Grupp 3

Hangö IK (FIN)
Enköpings HF
Huddinge HK
Kungsängens SK

Grupp 4

Strands IF
Sundsvall HK
Vassunda IF
Visby IF Gute HF

Som ni ser är halva division 3 östsvenska norra på plats och kanske får vi redan här en föraning om hur tabellen kommer att se ut när vi summerar den någon gång i mars. Falu HK och HK Ceres är ju båda förväntade topplag och den här helgen blir onekligen ett bra tillfälle at skaffa sig ett psykologiskt övertag inför seriestarten. Lagen möts som ni ser redan i gruppspelet. Just Falu HK är ju dessutom det lag som vi tar emot i Alsikehallen i u-lagets seriepremiär.

Grupp 2 känns som den klart svagaste gruppen och Uppsala HK bör -- även om försvaret har samma schweizerost-kvalitéer som igår -- pallra sig vidare. Mer intressant är sannolikt grupp 3. Inte för att jag tror att det blir något snack om vilka lag som går vidare (Enköping och Kungsängen ska vara för bra för Hangö och framförallt Huddinge), men matchen mellan Enköping och Kungsängen, den som inleder grupp 3, hade man gärna sett. Båda lagen känns långt gångna i sina förberedelser och jag tror att det kan bli en riktigt bra match för att vara en träningsmatch på försäsongen. För Enköping är Södra Dalarnas Cup dessutom sista matchmöjligheten inför premiären borta mot Hornskroken, så de bör rimligtvis ligga förhållandevis nära sin toppnivå både spel- och formmässigt.

Vidare till vår grupp så. För första gången på flera år slipper vi Vikmanshyttans trånga hall och får istället besöka Långshyttan 20 kilometer utanför metropolen Hedemora. Utan att veta säkert så tror jag att den hallen är fullstor, vilket givetvis skulle vara väldigt skönt. Spelschemat för vår del ser ut som följer (samtliga gruppspelsmatcher spelas lördagen den 8 september):

10.40 Vassunda IF - Visby IF Gute HF
13:10 Sundsvall HK - Vassunda IF
16:30 Strands IF - Vassunda IF

Först kan vi konstatera det glädjande i att första matchen inte spelas i ottan, vilket borde innebära att vi åker upp först på lördag morgon. Det ger oss fredagkvällen på hemmaplan och äventyrar inte heller fredagsträningen, som ju är viktig eftersom inte hela truppen åker iväg över helgen.

När det gäller det spelmässiga får vi återigen möta Sundsvall (förra året i Vikmanshyttan slutade matchen 19-19), vilket blir en bra utmaning för u-laget. Sundsvall har ju faktiskt en seger att försvara i turneringen. Gute bör vi ha alla chanser att besegra och mot Strand brukar det bli jämna, täta och roliga matcher. Utsikterna att ta sig till a-slutspel känns således goda, men framförallt får vi bra matchning gruppspelet igenom, vilket känns angeläget. Inte minst med fjolårets turnering i färskt minne.

De tusen overallernas lag

HF SIF imponerar och Uppsala HK och Swithiod har en hel del att jobba på inför seriestarten. Det är kontentan av dagens matcher i Vikingahallen.

HF SIF kom till spel med ett -- undantaget ett par spelare -- i seniorsammanhang oprövat lag i dagens första match, men vad gjorde väl det när Uppsala HK uppträdde som ett gäng a-pojkar stora delar av matchen. Visserligen var flera av spelarna i UHK a-pojksspelare förra säsongen, men även de mer seniora herrarna uppträdde oroväckande virrigt emellanåt. Uppsala HK har höga ambitioner, men för att vinna serier krävs ett fungerande försvarsspel och var det någon del i spelet som utmärkte sig lite extra idag var det just uppsalalagets försvarsspel. Och då naturligtvis inte på ett positivt sätt. Nu har jag själv fått uppleva (HK Ceres) och se (Uppsala HK) två av lagen i division 3 östsvenska norra på mindre än en vecka och jag kan bara konstatera att det är occeaner som skiljer lagen åt. Mycket kan naturligtvis hända ännu, men jag har väldigt svårt att se Uppsala HK högre upp än i tabellens mitt.

Om dagens första match var segdragen, tempofattig och nervlös hade vi naturligtvis större förhoppningar på eftermiddagens match mellan ett uppgraderat HF SIF och våra övermän i kvalet, IF Swithiod. Bättre kvalité och tempo blev det så klart också, men spännande var det egentligen aldrig. Visserligen var "Switte" bara en boll efter vid ställningen 13-12 efter 20 minuter (detta trots fem utvisningar för bortalaget under den perioden), men redan då kändes det som att det bara var en tidsfråga innan det på alla plan bättre HF SIF skulle gå låss i målprotokollet. Mycket riktigt, fram till halvtidsvilan drygar man ut ledningen till 18-13 och andra halvlek är en ren transportsträcka fram mot slutsignalen. Seger med 41-26 för HF SIF, som är långt gångna i förberedelserna och ser så där äckligt segersäkra ut. Desto större skada skedd när de sedan åker på sin första förlust tänker jag. Nåja, var HF SIF inte seriefavoriter sedan tidigare passar jag på att utnämna dem till det nu.

HF SIF som seriefavorit ja. Lagets tränare Per Eriksson-Romild stannade som sagt till efter dagens första match och lovade bättring. I det ingick givetvis att man ställde ett nästan ordinarie HF SIF på banan i match nummer två, men bara nästan. Ska man tro Per kan laget lagom till serien förhoppningsvis räkna hem försvarsspecialisten Tim Kulich och gummigubben Gustaf Hallén (båda ingår i elitserietruppen). Inga dåliga förstärkningar i sådana fall och till det har det dessutom talats om att den av målvakterna Tobias "Bandana" Olsson och Daniel Bergman som får minst speltid i elitserien ska ges speltid i tvåan. Som sagt, favoriter.

Sedan var det IF Swithiod. När de entrade hallen undrade man först om det var samma lag som i våras besökte Alsikehallen. Borta var Pelle Danielsson, Mikael Bergström och Henrik "HP" Persson för att bara nämna några, men kvar var i alla fall Staffan Sundström. Och tur var det. Dels för publiken som bjöds på fantastisk enmansshow hela matchen, men framför allt för Swithiod som utan hans konstnummer hade åkt på en ännu större förlust. Sundström prövade under matchens lopp på alla positioner utom målväkteriet och var lika bra oavsett placering på banan. Att säga att lerhandbollens ökrönte konung blir en nyckel för "Switte" är antagligen tidernas understatement. Vid sidan av Staffans trollkonster var det inte mycket som fungerade. 41 bakåt är naturligtvis aldrig roligt, men då ska man komma ihåg att de riktigt stora problemen fanns i offensiven. Det säger så klart det mesta om lagets anfallsspel och precis som alltid när lag förlorar mot HF SIF var problemet att man frångick (?) det kollektiva metodiska spelet och började köra helt och hållet individuella nummer, inte sällan en spelare mot två. Skånela är naturligtvis skickliga på att få motståndet dit de vill, men lite bedrövad blir man faktiskt när man gång på gång får se så genomnaivt spel från deras motståndare.

* * *

Anders Olovssons återkomst till Vikingahallen blev ingen höjdare. En projektil i krysset påminde visserligen om hans tid i Skånela, men det de flesta minns från dagens match är antagligen att han efter knappt 20 minuters spel fick rött kort efter sin tredje utvisning. Hur han fick sin sista utvisning? Tackar som frågar, han rev ned en spelare på offensiv planhalva för att förhindra en halvkontring.

På tal om Anders Olovsson och absolut ingenting är det ju smått enastående hur många olika träningsoveraller det kan existera i ett lag. I dagens "Switte" var det inte två spelare som värmde upp i likadana overaller. Olovsson körde i sin svarta mjukis från tiden i Tyskland och hans kompis från Matteuspojkarna (kommer inte på namnet, men kände igen honom från tiden då pepparkaksgubbarna spelade i norrtvåan) hoppade overallen helt för att istället värma upp i fleecetröja. Inte ens två av de spelarna som spelade i klubben förra säsongen hade lyckats dra på sig likadana overallsjackor Är det här någonting de kommit överens om i förväg och noga har planerat?

* * *

Enköping ångar på och tog igår en klar och odiskutabel seger hemma mot division 3-laget Huddinge HK. Segersiffrorna skrevs till 30-15 efter 15-8 i halvtid.

* * *

Från de division 3-relaterade träningsmatcherna hämtar vi en Falu HK-seger med nio bollar mot Vallentuna HK. Många tror att Falu HK blir det största hotet mot Borlänge i toppen och det här resultatet stärker väl bara den tesen. Även om jag nog vill flagga lite för Ceres också.

Seg förmiddagstillställning i Märsta

Det var ingen större klang- och jubelföreställning det bjöds på i förmiddagens match mellan HF SIF och Uppsala HK. Bortalaget var med hyfsat första 20 minuterna, men alldeles för släpphänt försvarsspel matchen igenom och fem minuter av 3-2-1-försvar från Skånelas sida gav hemmalaget en betryggande ledning i paus. Den ledningen utökades sedan allt eftersom och HF SIF med bland andra hemflyttade Andreas Stockenberg på bänken vilade i andra halvlek första halvlekens förgrundsfigurer Jesper Filén och Jesper Byström till förmån för de ett år yngre 95:orna. Det tillät UHK att knappa in lite till slutsiffrorna 42-28.

På det hela taget en match av träningsmatchkaraktär. Skånela gjorde det som krävdes medan Uppsala HK mest visade upp ett genomförvirrat försvarsspel. När sedan Skånela spelade 3-2-1 bakåt sken bristerna i anfallsspelet igenom; för typ femtioelfte gången, man kan inte förvänta sig att få med sig något mot Skånela om man inte har en tanke och metodik i anfallsspelet.

Just nu en dammatch mellan HF SIF och hälsingelaget Alfta och därefter HF SIF mot "Switte". Per Eriksson Romild har då utlovat ett, så när som på ett par eventuella tillskott från elitserietruppen, ordinarie HF SIF, så som de kommer att ställa upp i tvåan. Vi tror och hoppas på en sevärd match.

Konkurrenter som imponerar

Enköping visar gryende form och torsdagens oavgjorda möte med Hallstahammar imponerar. Visst, Hallstahammar är nykomlingar i den östra tvåan, men det är också en oförskämt bra sådan sett till spelarbesättningen. Under förre västerås-tränaren Robert Matts ledning har man dragit med den ena ex-allsvenska spelaren efter den andra till obygden och satt ihop ett lag, som förhoppningsvis ska ta en plats topp-3 redan första säsongen i division 2. Här kommer vi få jobba ordentligt när vi nästa helg möter "Hallsta" i Eskil Cup. Att då som Enköping åka till Nibblehallen och målmässigt föra matchen till ett oavgjort resultat (32-32), som närmast är smickrande för hemmalaget, är inte annat än imponerande. Enköping blir att räkna med, var så säkra.

Det samma gäller med all säkerhet Real AIK (om nu någon mot förmodan trodde någonting annat), som i torsdags träningsspelade borta mot Lidingö SK. AIK vann med till synes mycket övertygande 25-18, men lite kritiskt tänkande säger mig att man inte ska dra alltför stora växlar på den AIK-insatsen. Dels för att det gällde en träningsmatch tidigt på höstsäsongen, men kanske framförallt för att Lidingö samma kväll spelade mot Matteuspojkarna i Stockholms-DM (Lidingö-vinst med 21-19). Antagligen förhindrade den matchen Lidingö från att ställa upp med bästa möjliga lag mot AIK, något som också tycks bekräftas av de få bilder som läckt ut från matchen i Gångsätra. Svaret på hur bra AIK egentligen är får således vänta lite.

* * *

Det är inte bara i Umeå man får försöka dribbla sig förbi innebandyn, även i vackra och trygga Knivsta blir det sina skärmytslingar. Egentligen tror jag att vi är rätt bortskämda med en bra dialog idrotterna och föreningarna emellan, men även i de lugnaste av vatten... Igår fick jag veta att innebandyn, som har matchtid förlagd till Alsikehallen på lördagar, inte släpper de typ tre timmarna som krävs för att vi ska kunna genomföra arrangemanget av B-pojkarnas steg 1 i USM. Som tur är får vi istället spela lördagens två matcher i Märsta (för att sedan köra resterande fyra matcher i Alsikehallen på söndagen), men lite tråkigt känns det ju. Nu har jag inte nystat särskilt mycket i den här historian, men nog känns det som att man kan vara lite flexibel när det gäller ett tillfälle. Nästa gång behöver kanske innebandyn en två timmar här eller där. Tråkigt är det, men samtidigt är det ingenting vi kan påverka så nu har jag ödslat nog med energi på det.

* * *

Imorgon förmiddag bär det av till Märsta och Vikingahallen för att provsitta den nya läktaren och spana in kommande motståndare. Som någon redan noterat är det alltså match mellan HF SIF och Uppsala HK, en match som kastas av 10:30. Allt annat än en klar hemmaseger skulle förvåna storligen, men träningsmatch är som sagt träningsmatch och man vet aldrig.

Senare på dagen (klockan 15:00) är HF SIF inne i elden igen, när man får möta på pappret tuffare motstånd i division 1-nykomlingen IF Swithiod. Till den matchen passar man också på att rumstera om lite i truppen -- till det bättre, om ni frågar mig -- och även där skulle jag nog vara beredd att sätta en slant på HF SIF. Viss osäkerhet råder kring vilket lag "Switte" egentligen har till den här säsongen (är "HP" tillbaka nu?) och HF SIF har ett väldigt bra och tryggt grundspel att falla tillbaka på, vilket gör att de har chans mot snart sagt varje lag de möter. Själv är jag mest nyfiken på att se vad "Switte" ställer på banan. HF SIF vet vi nog redan var vi har. Mer synpunkter och iaktagelser satsar vi på under morgondagen.

Visa Vassunda ditt stöd

In här: och visa att Vassunda är klubben i ditt hjärta.

Oavgjort för Enköping

Eskil Cup närmar sig med stormsteg, och vi är många i Vassunda som verkligen ser fram emot den turneringen. Ett bra startfält har man som bekant fått ihop, och framförallt ska det bli intressant att se var Brännan och HF SIF står någonstans.

En som däremot är osäker till spel är Brännans lagkapten Oscar Westerlind. Oscar ådrog sig multipla skador i "det legendariska" vänsterbenet i tisdags, och klart är att han står över nästa veckas handbollspass med laget. Enligt Oscar rör det sig om en sträckning i ljumsken och en lättare bristning i baksidan. Oscar hoppas dock på spel och kommer som lagkapten givetvis att åka med övriga truppen ned till Eskilstuna.

* * *

Enköping träningsmatchade igår mot Hallstahammar ifrån östra tvåan. Matchen slutade 32-32 efter en riktigt tuff fajt för att vara försäsong enligt tränaren Pierre Gjuraj Grubbström. Målbäst i Enköping var enligt samma källa som vanligt niometersspelarna. Vilka det var håller jag osagt, men att Viktor Berg von Linde är en av dem är kanske inte en alltför galen gissning. Målvakten Harald Stahre gjorde tydligen också en riktigt bra första halvlek.

Nästa test för Enköping blir redan på Lördag då Huddinge HK (div 3) kommer på besök.

Genrep på "Ön"

Ingen Vigg Stenberg Eriksson och ingen Viktor Landegren. Nä, inte ens en högernia. Det enda som stämde var att Strömnäs GIF eventuellt är på väg att knyta till sig en tidigare Swithiod-spelare. Högersexan Grim Rosendahl (född 1992) tar nu nämligen sitt pick och pack och flyttar norrut till Piteå. Rosendahl har diskuterat framtiden med några klubbar, men mycket talar alltså för att det blir spel i Strömnäs. Pitelaget skulle i sådana fall inte få den eftertraktade förstärkningen på niometer (om man inte väljer att "skola om" honom), men väl en riktigt bra försvarsspelare (högertvåa i Swithiod) och stark kontringsspelare.

* * *

Täby HBK är tillbaka i vinnarspåret efter den knappa förlusten mot HK Cliff. 45-24 vann man med borta mot Nacka HK (Skuru IK:s u-lag) när Stockholms DM:s grupp C körde igång igår. Inte starkast möjliga motstånd kanske, men 45 mål är ändå alltid 45 mål.

* * *

För att kompensera för den uteblivna träningsmatchen mot AIK har lagledningen nu trixat fram ytterligare två träningsmatcher innan seriepremiärerna i division II och III. En match mot Upsala IF kommer att avverkas liksom en match borta mot Lidingö SK. Den senare matchen kommer att spelas lördagen den 15 september, vilket alltså är precis en vecka innan seriestart. Lidingö ska ju ta sig an den tuffa uppgiften att hålla sig kvar i division 1 och i Gångsätra är man erkännt svårslagna. För oss blir det ett perfekt genrep, som förhoppningsvis ger oss en god indikation på hur vi ligger till och vad som behöver finslipas sista veckan in mot premiären. En bra prestation mot Lidingö och vi vet att vi blir att räkna med även i serien.

Måns Najjar "Jag är rätt målkåt"

Gårdagens debacle mot HK Ceres vill nog de flesta av oss lägga bakom oss så snart det bara går. Men en av få som faktiskt visade prov på riktigt bra spelkänsla och framförallt spelglädje var nyförvärvet Måns Najjar. Måns kom ju som bekant till oss ifrån Skånela, och han är rejält sugen på att sätta HF SIF på plats när vi möts senare i höst. "Dövinkel med Gladh & Sjöberg" fick tag i Månsponken för en liten intervju.

Måns i det vackra vinröda stället. Observera att det är en gammal
matchtröja han har på sig.

Tjohoo Måns. Välkommen till vackra Vassunda. Hur kommer det sig att du valde spel med oss?
- Hej och tack! Jag kände att det var dags för en förändring då jag spelat i Skånela i drygt 12 år. Jag kände mig färdig i den klubben, men ville fortsätta träna handboll och utvecklas i en annan miljö och då låg Vassunda bra till på önskelistan. Dels för att det ligger nära och bra, men främst för att klubben alltid har haft bra rykte om sig sportsligt. Både i A-lag och U-lag.

Vilka intryck har du fått av Vassunda så här långt?
- Jag har bara positiva intryck än så länge. Jag har fått ett proffsigt- och välkomnande bemötande av både spelare och ledare. Man känner sig som hemma redan! Dessutom verkar laget vara fullt med vinnarskallar och klubben verkar ha höga ambitioner att få en topplacering i serien. Vilket är inspirerande!

Du kommer ju ifrån Skånela. Kan vi räkna med att du har benkoll på Romilds (tränare HF SIF) alla ess han kan plocka fram i rockärmen?
- Haha! ”Benkoll” kan jag nog inte påstå att jag kommer ha, han är rätt finurlig den där Romild! Men dem flesta spel och spelare har jag bra koll på.

Som tidigare nämnt kommer du ju ifrån Skånela. Hur stort är det egentligen i de egna leden att spela i elitserien?
- Det är ju såklart en enormt stor framgång för en klubb som Skånela. Att klättra från div.1 och allsvenskan upp i den högsta serien på bara två år utan att knappt ha värvat nånting är ju otroligt starkt. Så jag kan tänka mig att hela Skånela och Märsta är heltaggade för den kommande säsongen och jag hoppas för både klubbens och kommunens skull att det går bra för dem. Det kommer isåfall öka handbollsintresset i hela Stockholm.

Du håller till på niometer. På vilken plats känner du dig mest hemma?
- Jag har spelat mest som vänsternia under min karriär så på den positionen känner jag mig hundra procent säker på min uppgift. Men på senare tid har jag även spelat en del på mittnio, och kommer försöka utvecklas på den positionen så mycket som möjligt.

Vilka delar i spelet ser du som dina stora styrkor?
- Jag skulle nog säga att jag är rätt kreativ av mig, bra på att hitta lösningar. Vare sig om det är att spela fram eller hitta eget avslut. Jag är rätt målkåt av mig också så jag brukar oftast stänka dit ett par baljor. Sedan är det väl snabbheten- explosiviteten som jag tycker jag utvecklat mest under de senaste åren.

Och några svagheter finns knappast, eller?
-Haha, jo då ingen är perfekt! Jag har ett temperament och en vinnarskalle som ibland kan ställa till det för mig i spelet. Men den sidan av mig ska jag försöka visa så lite som möjligt under den här säsongen. Sen måste jag nog spetsa till mina kunskaper bakåt en del också.

Har du några personliga målsättningar nu när vi kliver in i säsongen?
- Att vinna division 2 och klättra upp i ettan är min största målsättning och det tror jag att jag har laget bakom mig på också. Sedan lite mer personliga målsättningar är väl att slå mig in i startsexan en bit in på säsongen och att alltid ge etthundra procent på träning och match.

Visst är vinrött mycket snyggare än Skånelarött?
- Jag provade faktiskt tröjorna idag (igår) mot Ceres. Riktigt snygga och fräscha! Det blir nog Vassunda som drar det längsta strået på tröjfrågan! Bortastället däremot är inte riktigt lika vackert, haha!

I Skånela har man ju länge sett Vassunda som det där fjantlaget ifrån norr. Är det ändring på det nu?
- Jag tror faktiskt det blivit ändring på det dem senaste åren. Senast lagen möttes spelade ju jag i Skånela och då blev det faktiskt 36 lika! Så ett ”fjantlag” ses Vassunda absolut inte som. Jag tror det kommer vara en riktig derbystämning lagen emellan när vi möter Skånela!

Det kan inte vara lätt att komma in som 93:a i Vassunda och tvingas spela med det unga laget på fotbollsuppvärmningen. Hur känns det egentligen?
- Ja, vi förlorar ju alltid så det känns självklart inte så bra. Men det kommer det att bli ändring på!

Avslutningsvis. Tippa topp tre i serien.
- Svårt. Utan att tippa i någon slags rangordning så tror jag att topp tre kommer att vara Vassunda,
Skånela och AIK.

Handboll spelas i 60 minuter

Tio minuter värda namnet. Det var vad vi mäktade med när vi ikväll gästade Norrtälje. I övrigt var det inte mycket som stämde. Att det skulle vara otimat, ringrostigt och osynkat visste vi alla, men att det skulle se ut på det här viset var det nog ingen som ens hade vågat föreställa sig. Om jag säger att vi hade 30 tekniska fel på 60 minuters speltid (vad som hände med med de där 3 x 25 minuterna som var avsedda är fortfarande väldigt oklart) tar jag nog inte i. Anfallsspelet var stillastående, slarvigt och mittcentrerat. Defensivt var det inte mycket som stämde och målvakterna fick, bortsett från den där tiominutersperioden, inte mycket hjälp av de sex där framför.

Att det spelmässigt såg ut som det gjorde ska man knappast dra alltför stora växlar på. Antalet renodlade handbollspass sedan säsongsslut för vår del är lätträknade och timing, vänskap till bollen och liknande är färskvara. Redan till nästa veckas match borta mot Sollentuna (onsdag) kommer det att se mycket bättre ut. Att det finns kvalité i laget råder det inget tvivel om, men det gäller att hitta rätt också. Det kommer vi att göra de närmaste veckorna är jag helt övertygad om.

Någonting som däremot inte bör vara en färskvara är inställningen till uppgiften. Handboll kräver attityd, inlevelse och engagemang. Utan de ingredienserna spelar det ingen roll hur bra bollirare man egentligen är. Utan att ha gjort några jätteanalyser av dagens insats kan man väl med några timmars distans till det hela konstatera att det främst är på dessa punkter vi inte riktigt levererar det som kan förväntas av oss. Självklart levererar vi inte handbollsmässigt heller, men viljan torde till skillnad från det rent spelmässiga inte vara något problem att plocka fram ens i detta skede av säsongen. Tvärtom borde det ju vara som en flock kalvar på grönbete när det äntligen är dags för match. Nu var det istället ett under långa stunder håglöst spel, där hemspringet imponerade särskilt lite. Vi är inte sämre tränade än Ceres, tvärtom, men hemlöpet är en ren inställningsfråga. Visst bjuder vi på enkla kontringsmöjligheter genom för det egna laget oannonserade avslut och enkla tekniska fel, men chansen att man ska stoppa motståndarnas kontringsförsök ökar inte när man stannar upp i hemlöpet halvvägs in på egen planhalva. På den punkten måste vi alla förbättra oss.

Nåja, nu får det vara färdiggnällt. Alla var direkt efter slutsignalen rörande överens om att insatsen inte på långa vägar var tillräcklig och tränarna tog snabbt tag i analysarbetet. Alla vet att det inte var godkänt! Trots förlust med 35-23 är jag inte det minsta orolig. Ge oss några veckor där vi får fokusera på det handbollsmässiga så kommer det att se oändligt många gånger bättre ut. Dessutom var inte allting helt bäcksvart. Mellan matchminut 20 och 30 kommer vi mera rätt i försvarsspelet och börjar fightas lite, vilket ger räddningar och flera enkla kontringsmål. Helt plötsligt är det Ceres som stressas till enkla misstag. I offensiven går vi rakare på mål samtidigt som vi raderar ut de enkla misstagen. Under dessa tio minuter går vi från underläge 13-8 till ledning 14-15 innan vi åter faller tillbaka i gamla synder. Kvalitén finns som sagt, nu gäller det att hitta samma höga nivå under längre sammanhängande perioder.

* * *

Positivt i övrigt var Philip Skatts insats på mittnio. Snabba fötter som få har han och vid flera tillfällen gled han igenom motståndarförsvaret nästan retfullt enkelt. Även Måns Najjar gjorde en bra insats med bra variation och värdering i spelet.

* * *

HK Ceres imponerar och det skulle förvåna mig om man inte är topp-3 när vi räknar samman division 3 östsvenska norra i vår. Bra spelare över hela linjen med Jesper Lidberg som styr spelet på ett föredömligt sätt från mittnio.

* * *

Ny träning imorgon och det känns brutalt skönt...

Ett första test

Ja, det är precis vad som väntar när vi ikväll styr mot ostkusten och förträffliga Norrtälje Sportcentrum (vissa gnäller på parketten, men jag hävdar envetet att det är en av de bästa handbollshallarna i östra Sverige). HK Ceres står för motståndet i en match som säkerligen kommer att bli av typisk träningsmatchkaraktär med en hel del otajmade sekvenser och framförallt många byten.

För Daniel Arnerlövs och P-O Skatts del börjar nu det digra arbetet med att hitta rätt konstellationer och sätta ett fungerande spel. Vi har varit inne på det tidigare, men det tål att poängteras igen: aldrig någonsin har Vassunda haft en så jämngod och bred niometersuppsättning som vi har idag. Det är naturligtvis enbart till fördel -- vi får många offensiva alternativ, möjligheten att förändra matchbilder och framförallt en konkurrenssituation som förhoppningsvis ska utveckla spelarna på träning -- men för en tränare innebär det också vissa "problem" med hur man ska formera laget. Det är naturligtvis oerhört angenäma problem, men vi ska nog inte räkna med att tränarna och laget hittar rätt direkt. Därför blir också varje träningstillfälle och varje match fram till seriepremiären av yppersta vikt.

Fram till dags datum har fokus mest legat på fysbiten, enklare spelövningar för att bättra på timingen, samt fåmanssamarbeten. Särskilt mycket fokus på det speltaktiska och så har det således inte hunnit bli ännu och så sent som igår genomförde vi ett förhållandevis kort, men ack så effektivt pass med benstyrka innan det vankades boll. Dagens match blir alltså viktig ur flera hänseenden. Det ges tillfälle att springa ut lite slagg ur kanske lite trötta kroppar, med två månader från senaste matchen finns det mycket att jobba på i timing och annat grundläggande, den är ett välkommet avbrott i den övriga träningen och den ger inte minst tränarna bästa möjliga tillfälle att hitta rätt i konstellationerna och se vad vi behöver gnugga lite extra på inför seriestarten.

Lägg därtill att vi har en hel del intressanta debuter i vassundatröjan och ni förstår att det är en spännande kväll vi har framför oss. Såsom ni har kunnat se under eftermiddagen gör alltså Måns Najjar sin första match i den vinröda tröjan. Detsamma gäller Per Ehn, som ju har varit klar för spel i Vassunda sedan någon gång i juni. Dessutom gör Philip Skatt sin första match sedan återkomsten och som om inte det vore nog har vi två provspelare på plats. I Daniel Strömberg (Upsala IF) hittar vi en ung, ambitiös målvakt som har imponerat på träningarna med sin fina teknik inte minst på närskotten och i Alexander Flyckt (Malmbergets AIF) hittar vi en reslig mittsexa som hittat ned till Sveriges främsta universitet. Det blir mycket att hålla ögonen på för den som letar sig ned till Sportcentrum ikväll.

Och då har vi ändå knappt nämnt våra motståndare, som givetvis även de förtjänar att nämnas i sammanhanget. Förra säsongens redan intressanta trupp har förstärkts ytterligare och i nuläget känns Ceres som en liten outsider till en kvalplats upp till division 2. Man kan givetvis tycka att vi som trea i fjolårssäsongens norrtvåa relatvit enkelt borde avfärda ett division 3-lag, men man ska också komma ihåg att flera av spelarna i Ceres har meriter från spel i allsvenskan med Rimbo HK. Jesper Lidberg var nyttig redan förra säsongen och nu har dessutom Johan Blomqvist fått vara med laget från start den här säsongen. Lägg därtill det intressanta mittsexförvärvet Patrik Rödin, som fram till dess han bröt armen var förstavalet på den positionen i Rimbo den gångna säsongen. Till saken hör också att Rimbo ledde allsvenskan innan Rödins armbrott ställde till det. Att han kommer att tillföra en hel del i Ceres kan vi nog vara säkra på.

Tränarna väljer idag att satsa på denna 17 man starka trupp:

Daniel Strömberg (född 1992)
Johnny Åberg (1983)

Oskar Ageborg (1993)
Daniel "Algot" Algulin (1986)
Robert Högberg (1992)
Oskar Liljebris (1993)
Måns Najjar (1993)
Philip Skatt (1995)
Jacob Öhman (1988)

Andreas Ericson (1993)
Alexander Flyckt (1988)

Thomas Göthe-Andersson (1982)
Per Ehn (1993)
Andreas Gladh (1992)
Magnus Gladh (1986)
Gabriel Sjöberg (1992)
Jacob Wennström (1992)

Skrev ut födelseåret efter respektive spelare för att jag tänkte göra någon sorts beräkning av medel- och medianåldern. Dock ser jag nu att tiden inte räcker till, så ni får klara er utan mina uträkningar den här gången. Har man absolut ingenting bättre för sig går det givetvis bra att räkna själv. Vi satsar istället på att återkomma med den typen av statistik så snart truppen är definitiv. Det är ju trots allt intressantare än vad man kan tro.

Truppen tar form

Träningsmatchandet drar igång och med det håller också de sista pusselbitarna på att falla på plats avseende spelartruppens utformning. Igår föll alltså ytterligare en bit på plats när Måns Najjar (född 1993) blev klar för spel i klubben. Bara en "kråka" på själva övergångspappret är det som återstår innan övergången är definitiv och den biten väntas klaras av i samband med kvällens match.

Måns (i rött) i samband med en match mot Borlänge säsongen 2010/11. Foto: Johan Wiberg.

Måns är handbollsfostrad i Skånela IF, där han länge utgjorde en viktig kugge i föreningens duktiga 93-lag. De senaste säsongerna har han tillbringat i klubbens juniorlag och i HF SIF i division 3. Nu väntar alltså spel i Vassunda IF. Måns är en all-round och spelskicklig niometersspelare, som trivs bäst till vänster och behärskar de flesta delarna i spelet; han har skottet, genombrottet, samarbetet med mitt- och kantsex, försvarsspelet, farten i omställningsspelet och blicken. Som sagt, en allsidig spelare som inte har några direkta svagheter. Måns kommer att tillföra både bredd och spets till en redan mycket spännande niometersuppsättning. Matchdebuten sker ikväll i träningsmatchen mot HK Ceres.

Välkommen till Vassunda, Måns!

Stökigt i Strömnäs

Det har varit väldigt tyst väldigt länge, men nu har det slutligen sipprat ut lite information om Strömnäs GIF. Enligt uppgifter till bloggen tappar man inte bara Simon Karlsson, utan även hans bror Erik och Johnny Landgren. Tveklöst tunga avbräck, då alla tre har varit nyckelspelare, och därtill kommer dessutom att Strömnäs trupp inte var den bredaste sedan tidigare. Strömnäs får nu den otacksamma uppgiften att ersätta en hel startlina på niometer och man kan väl säga att det där samarbetet med Norrfjärden framstår som alltmera vettigt.

En liten ljusning finns dock för pitelaget, som enligt en i norrlandshandbollen insatt källa är på väg att värva en högernia född 1992 från Swithiod. Uteslutningsmetoden lämnar två tänkbara namn, Vigg Stenberg Eriksson och Viktor Landegren. Den senare gjorde fem mål när "Switte" (då Gauthiod) gästade Alsikehallen i våras och kan vara precis den förstärkning som ett lite slätstruket Strömnäs behöver. En riktigt bra vänsterslägga är ju sällan fel.

* * *

Ska man tolka Strömnäs inte alltför uppdaterade hemsida framstår det som helt klart att Johnny Landgren lämnar, då hans namn har tagits bort från listan över spelare som ingår i truppen. Erik Karlssons namn är dock alltjämt kvar, men stora frågetecken finns ju om inte annat sedan tidigare kring hans vara eller icke vara i klubben.

Ska man tro hemsidan står laget dessutom utan huvudtränare. Lars Johansson flaggade redan i samband med en intervju i våras för att han eventuellt skulle kliva av tränarjobbet och nu finns inte heller hans namn med i truppen. Blir det då assisterande Christoffer Schoeneck, som tar över huvudansvaret?

Liverapportering

Ikväll 19:30(eventuellt redan 19:00) drar säsongen igång på allvar när vi träningsmatcher mot HK Ceres. Matchen kommer att Liverapporteras via Twitter. Lägg till @dovinkel i din lista så är det bara att följa.

Alternativt så uppdaterar du startsidan (inte mobilstartsidan) frekvent så kommer inläggen upp i högerspalten.

Vi knapparna sitter David Joelsson, som vanligt.

"Gamla" i vinnarhålet

Beachhandbollen har redan avhandlats, men helgens övriga handboll ska också få sig en sammanfattning.

I Eskilstuna vann ett decimerat Enköpings HF över Tyresö Handboll U. Tyresö tog snabbt ledningen, men hade sedan inte skuggan av en chans. Slutresultatet skrevs till 31-21 i Enköpings favör och detta trots avsaknaden av bland andra Gustav Odeheim, Viktor Berg von Linde och lagkaptenen Filip Hagerlind. Imponerande av Enköping, som visar att de blir att räkna med.

I Eskilstuna var det alltså juniorelitturnering och som slutsegrare stod Skånela IF efter finalseger med 20-15 mot Kärra HF. Täby HBK slutade femma.

Även i Boden har det spelats försäsongsturnering i helgen och det blev som väntat en final mellan hemmalaget och arrangerande Bodens BK HF och Sikeå SK. BBK, med nyförvärvet Johan Gross i laget, vann med 29-21. Bäst i Sikeå var för övrigt från HK Haga inlånade Jonathan Tjernberg, som enligt uppgift hade roligt på sin högernioposition. Måhända var konkurrensen inte den bästa, men BBK har helt klart tagit kliv från samma tidpunkt förra året, då man fick se sig besegrat av ett inte alltför slagkraftigt Sikeå SK i finalen.

* * *

Vi var nog många som började undra lite när det på förbundets hemsida stod att Hornskrokens IF utgått ur serien. Det stämmer alltså inte, utan "Kroken" är just nu i full gång med träningarna under ledning av nya tränarduon bestående av Jens Nilsson och Fredrik Ström.

* * *

På måndagar kommer vi under säsongen att dela hallen med P-97 under första halvtimmen av träningen. Som priviligerad (hmm) medlem av träningstidsgruppen, som under sena sommarkvällar har slitit sitt hår i förtvivlan över det omöjliga att fördela träningstider som inte finns, tycker jag givetvis att det är en briljant lösning. Likväl var det med en klump i halsen som man trampade iväg mot hallen idag. Hur skulle det nu bli med fotbollsuppvärmingen? Som tur var är uppfinningsrikedomen på topp så här i början av säsongen och vi kom på den utomordentliga idén att spela tvärs över den planhalva herrlaget befann sig på. Till och med de annars så värdelösa innebandymålen kom till användning. Tänka sig. Viss tveksamhet rådde dock kring hur pass mycket till uppvärmning det skulle bli med drygt 20 man på en planhalva. Skulle det inte bli lite väl stillastående? Det hade man naturligtvis kunnat tro, men den här uppvärmningen var inte annat än succéartad.

Det gamla laget trivdes som Rimbo i sanden och bjöd på riktig gladfotboll under den 15 minuter långa matchen. Visserligen tog det unga laget (bestående av 93:orna och yngre) ledningen genom en pånyttfödd Andreas Ericson (den killens utveckling på fotbollsuppvärmningarna är inte annat än remarkabel; från knappt en bollträff, till fruktat anfallsvapen över bara en sommar. Det händer mycket i den där åldern), som omgående skickade en vänstervolley i mål över hela planen, men där tog också det roliga slut för de unga. Det gamla laget plockade fram de bästa av takter och gled enkelt ifrån till förkrossande 7-1. Piggast av alla var bloggkollega Gladh med två klackmål, varav det ena felvänd, på volley ur, ja, dövinkel. Även undertecknad hamnade i målprotokollet efter en volley som, om den träffat lite högre, hade skickat vårt senaste nyförvärv ut genom väggen och halvvägs till Uppsala.

Nyförvärv, ja. Även om man hade kunnat tro det så var det inte Milan Kapuran som höll på att komma hem till Uppsala tidigare än tänkt. Nä, istället har det idag gjorts klart med ännu ett nyförvärv, ett mycket spännande sådant dessutom. Vem det handlar om får ni veta imorgon. Allt för spänningen, som sagt.

Lite bilder ifrån sandlådan

Åter igen har mästerfotograf Anders Lundström varit i farten. Denna gång var det beachbilder som stod på tapeten.

Tyvärr för alla oss bildgalna finns tyvärr inte den websida han tidigare använt längre. Detta då apple tydligen inte tyckte det var en bra sak att ha kvar. Men misströsta ej. Han har lovat att det kommer en ny hemsida i sinom tid.

En dag på stranden

Så kom den då äntligen. Dagen då sandlådan skulle äntras av glada Vassundaiter. Fulla av förväntan vann båda Vassundalagen i herrklassen sina första matcher. Lag 1 fick nog en liten skopa hybris efter att vi fullkomligt pulveriserade motståndarna Fjärdhundra med 9-3. Matchen efter mötte vi ett Vallentuna som var laddat till järnet. Torsk med en boll blev det tyvärr där, men vi kände att vi kunde bättre. Det här skulle banne mig Enköping få äta upp!

Icke, matchen mot Enköping blev aldrig en match. Vi vek ner oss hela tiden, med dumma utvisningar som följd. Undertecknad lät sig provoceras av den genomusla domaren och drog på sig ett solklart rött kort. Ibland är man dum i huvudet. Matchen fick de övriga klara en man kort, och siffrorna är för stora för att nämnas här.

I den sista matchen i gruppspelet stod beachkungarna Rimbo för motståndet och allt annat än en förnedring kunde nog glömmas. Men någonstans fann vi kraft och pressade dem -- nåja -- till att åtminstone inte bara kunna leka hem matchen. Uddamålet fällde oss den här gången igen, men nu var vi betydligt mycket nöjdare.

I B-slutspelet mötte vi Vallentuna igen. Matchen startar vi bra, och tar direkt kommandot med enkla mål ifrån bröderna Gladh på briljanta passningar ifrån Öhman och Hansson. Men sen händer något. Vi slarvar och släpper in dem i matchen igen. Tyvärr torskar vi i sudden.

För andralag blev det till slut en bra mycket roligare dag. Efter att egentligen aldrig ha varit hotade i gruppspelet ställs man i semi mot Uppsala HK 23 eller nåt sånt. Enkel seger även där efter att Thomas Göthe Andersson stängt butiken i mål. Final!

Inte helt oväntat är det Rimbo som står för motståndet där. Vassunda 2 står upp riktigt bra, men tyvärr är Rimbo helt enkelt för bra. I sista anfallet gör man en dubbeljapan där Johan Lundgren ligger i helt horisontellt läge i luften och avslutar med ett klassiskt fotbollsinkast. Vackert!

Grattis Rimbo.

* * *

Målvakten Simon Bergström höll på att missa första matchen. Detta då Andreas Gladh inte riktigt var tydlig nog med vilken Willys han stod vid. Samtliga Willys han besökas innan han hittades.

* * *

Finalen blåstes igång 10 minuter för tidigt, vilket innebar att den publik som kom ifrån Knivsta missade finalen. Genomdåligt av arrangörerna måste jag säga. Hade jag varit arrangör hade jag omgående ringt Gabriel Sjöberg och bett om ursäkt och skickat reseersättning.

* * *

Damfinalen var något komiskt. Efter att samma domare som gav mig rött kort hittade ett rött kort som ingen annan sett fick det förlorande laget spela en kvinna mindre sista 6 minuterna. Och om inte det var jobbigt nog så blev en annan spelare skadad med 4 minuter kvar. Det innebär att de fick avsluta matchen med endast 1 utespelare + målvakt. Jobbigt.

* * *

Är de redan nämnda arrangörerna kloka så lägger de herr och dam på förmiddagen respektive eftermiddagen till nästa år. Nu blev dagen så lång att det knappt fanns publik kvar fram på kvällningen då finalerna spelades.

Andralaget i final

Den här sandlådeleken var inte direkt min starka sida. Röda kort, och allmänt genomuselt spel varvades med 6 mål mot Rimbo. Nåja, det är ett nytt år nästa år, och då kommer jag att vara på topp.

* * *

Desto bättre går det för andralaget där man har tagit sig hela vägen till final. Den matchen startar 19:00 och det är mycket vinrött på "läktaren".

Nedan ser ni lagledare, Thomas Göthe Andersson som kommer att agera målvakt i finalen.

Skrattar bäst som skrattar sist

Ja, ni förstår ju. Efter den grandiosa uppvisning i match 1 blev det platt fall mot Vallentuna. Vallentuna gör det bra, men alldeles för dålig skärpa i avsluten var huvudanledningen till förlusten med 10-9.

För lag 2 gick det bättre och man står nu med två segrar på lika många matcher. Ett beachskolat Uppsala HK betvingades med ett par bollars marginal. Fortsättning följer...

Piece of cake

Seger 9-3 och det såg väl ut som om vi aldrig gjort annat. Ny match 12:00 mot Vallentuna. Sannolikt blir det tuffare då. Andralaget vann också. 7-5 mot Uppsala HK i en match som blev onödigt spännande.

Man boy

Det där med en brud i varje hamn är kanske var måns dröm. I lag 2s verklighet är det snarare en norm.

***

Tjenare chefen för andralaget. Hur ska ni klara av att kliva ur skuggan Vassunda 1 lämnar efter sig?
- Nämen hej! Skuggan? Vi kommer sätta standarden direkt i vår första match och visa vilket Vassunda lag som bestämmer. Eftersom ni spelar er match efter oss så är det väl ni som får kliva ur vår skugga som kommer vara över er under söndagens bataljer.

Ni satsar ju på två riktiga beachveteraner i dig själv och Eric Engström. Vad har ni för nytta av alla era Åhusresor?
- Om man kollar på tidigare resultat från just den turneringen så ska ni och inga andra bli skrämda. Men lite har vi väl plockat med på vägen. Äta sand är inte gott men det är mjukt att landa på.

I övrigt har ni ett gäng som knappt sett en beachhandbollsplan tidigare. Varför tog du ut just dessa till turneringen?
- Äsch, det spelar inte alls någon roll. Vi plockade en målvakt för det krävs en som kan spika igen och det brukar ju Simon alltid göra. Sen har vi 3 ungtuppar med Robert i spetsen som satsar i varje lucka han får eller skapar. Det är duktiga killar med handboll i sig så jag ser inga bekymmer. Handlar ju bara att få in bolljäveln i mål!

Vad har ni för hemliga vapen att plocka fram när det krisar på Söndag?
- Haha när? Det kommer inte krisa för oss käre Gladh. Vet att du själv är lite orolig för att ni inte har några ess i ärmen ifall det skulle krisa. Dina knorrar lär inte funka så bra på sand. OM det mot förmodan skulle krisa så har Engan och jag ett speciellt försvarspel som kommer överrumpla våra motståndare.

Vilka ser du som favoriter att hämta hem prischecken?
- Nu när inte Flensburg är med så bör man tippa på Rimbo, om dem nu orkar att ta med samma lag från tidigare Åhus turneringar. Annars är ju Vassunda 2 och kanske Vassunda 1 med i leken om prischecken. Tycker att ett finalmöte mellan oss är helt klart rimliga.

Vem i ert lag kommer vara obehagligast för motståndarna att möta?
- Helt klart Engan. Han är obehaglig, söt och världsmästare i smuggel.

Avslutningsvis, hur kommer det sig att vi gamla alltid kör över de unga på uppvärmningsfotbollen?
- Haha det är faktiskt helt sjukt att vi vinner hela tiden. Vi gamlingar är inte bäst men vi är snyggast. Där kanske du har orsaken!

Dagen D

Så återstår det bara lite mer än ett dygn till augusti månads absoluta höjdpunkt. Förberedelserna har varit minst sagt rigorösa och imorgon ska förhoppningsvis den månadslånga förberedelseperioden -- innefattande bland annat tre höghöjdsläger, stegrad vattendiet och kontinuerlig uppföljning av olika värden -- betala sig. Inspirerade av herrhandbollslandslaget succékoncept väljer laget att gå in i total mediaskugga de sista 24 timmarna innan avkast, men bloggen hann som tur var få tag i lagansvarige Magnus Gladh för ett exklusivt samtal.

Bara en dag kvar nu. Hur är känslan så här dagen före?

- Det är en god känsla jag har. Med ett så fantastiskt styre som det här laget har fått äran att ha kan det knappast misslyckas. Det enda jag är riktigt bekymrad över är Uppsala HK:s val att spela efter kärringregler. På beachen ska snygghet belönas. Och då menar jag inte mitt perfekta yttre -- som även det bör få ett hedersomnämnande, om än inte i bonusmål -- utan att "jappar" och andra läckerbitar såsom snurrar, skott bakom ryggen, eller i mitt fall dubbelvoltmedtrippelskruv-mål ska rendera i extramål. Vi är ju som sagt ett tekniskt fulländat lag när det kommer till den biten. Det vi kanske saknar är det "enkla" spelet som till exempel det där Roslags-gänget behärskar till fullo.

Lag 1 är ju det på pappret mindre meriterade laget när det kommer till beachhandboll. Vilka nycklar ser du rent spelmässigt för att den förväntade succén ska bli verklighet?

-Nja, det vette katten. Nycklar? Jag är den som sparkar in dörrjäveln om den står i vägen. Det är också därför jag har tagit ut det lag jag har. Även om vi kanske inte är det allra snabbaste laget -- "Sjöba" undantaget, då förstås -- så är vi definitivt det starkaste, och argaste laget som kommer att entra sandlådan. Hemligheten kommer alltså ligga i det överjävligt fysiska spel som vi -- också -- behärskar.

Någon spelare som blir särskilt viktig?

- Givetvis Gladh. Och då pratar jag inte om mig själv (för en gångs skull, reds. anm.), utan om lillebror Andreas Gladh som kommer att agera målvakt under den här tillställningen. Som truppens enda fullblodsproffs -- målvakt i division 6-fotbollen -- har jag skyhöga förväntningar på honom. En till som jag har stora förväntningar på är Robin Wahlgren. Robin är den enda linjespelaren jag har sett som fullkomligt kan gå in och dominera på minihandbollen. Gör han under fem bollar per match blir jag oerhört besviken, ja, till och med sårad djupt inne i hjärtat.

När det vankas beachhandboll är det ju omöjligt att inte nämna Rimbo. Är det verkligen realistiskt att tro att de ska ha någon chans när Vassunda ställer upp i turneringen?

- Realistiskt och realistiskt. Alltså, jag menar när matchen startar står det ju 0-0, och om de mot förmodan skulle råka hänga ett par bollar bakom fantomen där bak, så kanske. Men vi går givetvis in som storfavoriter i den här turneringen. Vi har ju EN HEL beachhandbollscup i laget, och den stod jag för i Vintrosa 2010. Med den rutinen tror jag egentligen inte att Rimbo har en chans. Vi får heller inte glömma att Jacob Öhman har spenderat halva sommaren solbadande, spanande efter fruntimmer i "Teeny Weeny String Bikini" på beachen, så det ökar givetvis våra chanser ytterligare.

Avslutningsvis, vilka möter vi i finalen?

- Det var en svår fråga. Utöver oss själva ser jag egentligen inget lag som sticker ut. Det skulle vara det där laget ifrån Roslagen då. Vad hette de sa du? Sedan är ju Vassunda 2 svårtippade, men de är ju lag 2 av en anledningen, eller?

"Balkangenen" -- finns den?

Efter i runda slängar två månaders provspel var det så slutligen klart. Milan Kapuran (född 1988) har alltså bestämt sig för att fortsätta sin handbollsbana i Vassunda IF och det här känns som ett mycket spännande nyförvärv må jag säga. Använd på rätt sätt kommer han att bli både en attraktion med sitt stenhårda skott och ett fantastiskt verktyg inte minst när spelet låser sig lite. Det har aldrig skadat med spelare som kan göra mål ur ingenting och håller han dessutom i den fina skottprocent (3 mål på lika många avslut) han mäktade med i träningsmatchen mot Enköping i juni är det mer än bara bra. På det hela taget känns det som att vi nu har en niometersuppsättning som har alla de kvalitéer ett lag kan tänkas behöva (utan att för den skull vara alltför olika, så att spelet påverkas negativt). Jag talade tidigare om en helt fantastisk konkurrenssituation. Den gäller inte minst på niometer och med Milan in i truppen får vi förhoppningsvis ytterligare en dimension i niometersspelet. Som ni förstår har jag höga förväntningar på våra niometersspelare, men det är berättigat och visar bara på vilka kvalitéer som finns där. Första gången upp till bevis blir på tisdag (se nedan).

Och så var det det här med Milans bössa. Man kan ju inte låta bli att förundras över hur hårt spelare med rötterna på Balkan alltid tycks skjuta. Till och med vår egen David Mihajlovic, som ofta får utstå gliringar för sitt skott, ska en gång i tiden ha haft ett riktigt hårt skott, innan axeln havererade. En enkel och högst rimlig förklaring till detta kan naturligtvis vara att man på Balkan har hittat bra träningsmetoder. Att de ska vara lite speciella har undertecknad själv inte minst fått förklarat för sig av förre elitseriespelaren Dejan Sotra, som fått stora delar av sin handbollsfostran i det forna Jugoslavien. Numera tränar han Vassundas P-00 och de killarna är -- föga överraskande -- hejare på att skjuta. Såvitt jag förstått det hela har Dejan själv nu överfört vissa övningar från sin egen ungdom till träningarna med milleniumgrabbarna och det innebär bland annat att det bärs en hel del fyllda säckar (tror det är för att öva upp styrkan i underarmarna).

Att det har givit resultat råder det inget tvivel om, men de här träningsmetoderna förklarar inte varför en spelare som Milan skjuter så ofattbart hårt. Nu är Milan bara en person och hade jag skrivit det här i en vetenskaplig kontext hade jag antagligen fått en hel del kritik för min brist på empiri (heter det så?), men han har ju fått sin handbollsfostran på svensk mark, långt bort från fyllda säckar. Som sagt, det statistiska underlaget är väl inte överväldigande, men visst känns det som att "Juggarna" är som skapta för att skjuta hårt.

* * *

Det är lite lugnare på träningsmatchfronten den här veckan, men det kompenseras å andra sidan av nästa vecka som bjuder på intressanta matcher inte minst tisdag, torsdag och söndag. Några matcher är det dock och av störst intresse är kanske den som spelas sent imorgon eftermiddag mellan Enköpings HF och Tyresö Handboll U. Tyresös herrseniorer är för närvarande på träningsläger i Eskilstuna och det ger Enköping en möjlighet till vad som nog kan bli en bra genomkörare.

En bra genomkörare lär man också få på torsdag, då man gästar Nibblehallen och Hallstahammar. Hallstahammar har under sommaren riktat blickarna mot Västerås och på så vis lyckats locka över ett par starka kort från VästeråsIrsta HF. Senast lagen möttes, i en träningsmatch i våras, vann Enköping tämligen enkelt. Räkna med en jämnare tillställning den här gången.

* * *

Nästa vecka är det även vår tur att kliva på i matchsituation. HK Ceres står för motståndet i matchen som kastas av i Norrtälje Sportcentrum klockan 19:30 på tisdag kväll. Mer inför matchen kommer i början av nästa vecka.

* * *

Täbys respektive Skånelas herrjuniorer (födda 1994 och senare) spelar en inbjudningsturnering i Eskilstuna den här helgen och ikväll drabbade lagen samman redan i gruppspelets första omgång. Skånela vann med 23-22 i en match där Täby hela tiden fick jaga. Resultatet i sig säger knappast alltför mycket, men lite intressant är det ju med tanke på att spelarna som var på planen idag med all sannolikhet även kommmer att utgöra stommen i Täby respektive HF SIF när norrtvåan drar igång.

Snöbollskrigens furste

Att handbollsmålvakter är ett korkat släkte står sedan länge skrivet i stjärnorna. Att ställa sig i mål när Milan Kapuran laddar kanonen måste nog räknas som på gränsen till självmord. milan lämnar i år moderklubben HK71(numera Uppsala HK) för spel hos storebror - Vassunda IF.

Möt mannen som garanterat skjuter hårdast i norrtvåan.

* * *

Tjenare Milan, välkommen till Upplands finare delar. Hur kommer det sig att du inte hakade på Uppsala HKs sociala experiment?
- Tack så mycket! Jag kände att jag vill testa något nytt, och att byta klubb tror jag är bra för min egen utveckling.

Vad var det i Vassunda som lockade?
- Jag har aldrig spelat i division 2 tidigare och vill uppleva det också. Vassunda tycker jag är ett bra lag med många talangfulla spelare. Och jag kände att jag vill vara med på en resa till division 1.

På träningarna upphör vi aldrig att förvånas hur fruktansvärt hårt du skjuter. Vad är hemligheten?
- Hahaha, det måste lätt vara på grund av alla snöbollskrig under skoltiden. Fantastiska år!!

Som sagt, skottet är ju onekligen en ordentlig styrka, vad mer ser du som dina styrkor i spelet?
- Haha oj, jag vet inte riktigt men det lär visa sig på träningarna och matcherna. Jag är en vinnarskalle och jag ger aldrig upp.

Finns det några saker du känner själv att du måste jobba än mer på?
- Allt går ju att förbättra, men försvarspelet tillsammans med anfallspelet, kombinationer och olika problemlösningar behöver jag träna på. Att välja att skjuta i det "rätta" läget och dessutom få en bra utdelning på mina skott. Hitta skottläget med hjälp av mina medspelare så jag får skjuta ostört! Och vara mer bestämd i mitt försvarsspel.

Hur känner du att du blivit bemött här hos oss i Vassunda?
- Jag känner att det är kul att komma på träningarna och laget känns bra, alla är trevliga. Jag har dock inte hunnit lära mig alla namn och prata så mycket med alla men det kommer!

Har du några personliga målsättningar för den här säsongen?
- Jag skulle vilja att Vassunda gick upp i ettan, tycker det är dags nu... Mina personliga målsättningarna skulle väl vara att ha en så bra utdelning på mina avslut som möjligt. Jag älskar att vinna, så att vinna så många matcher som möjligt.

Första gången i norrtvåan för din del. Hur kommer du att klara av dubbelmötena i Norrland? Jag har inte funderat på det så mycket utan jag tar varje match för sig. Men jag tror att det kommer gå bra där uppe.

Vad tror du om vår nya tränare, Daniel Arnerlöv?
- Jag vet faktiskt inte så mycket om honom, men jag har höga förväntingar på honom och hoppas att han kommer utveckla ett bra spel, och oss som spelare. Att nivån och intensiteten på träningarna är hög är väldigt viktigt.

Avslutningsvis. Tippa topp 3 för division 2-norra.
- Oj, den var ganska svår, men jag tror vi blir någonstans där uppe tillsammans med Skånela och AIK.

Mitt i maten med Johan Gross

Han var en av de flitigast förekommande spelarna i arbetsprotokollen den gångna säsongen och tidigare i veckan blev det klart att han lämnar Hornskrokens IF för lokalkonkurrenten Bodens BK HF. "Dövinkel med Gladh och Sjöberg" gjorde som alltid och styrde en intervju med skånepågen Johan Gross.

BBK alltså. Var det ett självklart val?

- Ingenting är självklart här i livet. Jag kände att det var tid att gå vidare och prova på någonting nytt.

När vi talades vid i förra veckan berättade du om en fransk klubb som fått upp ögonen för dig. Var det aldrig lockande att pröva på spel utomlands?

- Det var lockande. Jag tänkte åka och provträna med dem först, för jag hade ändå planer på att åka en sväng till Frankrike under min semester. Men efter en del funderande så kände jag att det inte var aktuellt för mig.

Nya tider. Johan Gross ska den kommande säsongen försvara de gröna färgerna. Foto: Hornskrokens hemsida.

Du byter nu från Hornskroken till lokalkonkurrenten. Hur har ditt beslut mottagits i de rödas läger?

- Bland spelarna har det varit bra, de förstår mig och önskar bara mitt bästa. Sedan förstod jag att när jag väl skrev på så innebar det minst två matcher där jag kommer få extra mycket stryk på planen. Men det tillhör handbollen och derbyn!

Rent generellt, hur skulle du vilja beskriva klimatet inom Boden-handbollen? Är det som "Celtic- Rangers" eller mer "Lugi-H43"?

- I England är det mer hulligan. I Skåne är det ett rent derby där det inte spelar roll vem som är bäst på pappret, utan den som vinner är den som är bäst för dagen. I Boden är det en rivalitet som sitter i ryggmärgen på Boden-folk, speciellt de äldre! Det finns fortfarande människor som inte pratar med varandra på grund av någonting som hände 20 år tillbaka i tiden. Man kan sammanfattade det med att England och Skåne ligger i skuggan av Boden!

BBK ser ju onekligen ut att bli en starkare nykomling än väntat. Vad tror du om era chanser i år?

- Ja, de ser bra ut i år. Jag har bara tränat två träningar med laget än så länge, men det är ett lag med mycket potential. Jag tror vi kommer vara med uppe i topp-7 av serien. Om det sedan är som nummer ett eller nummer sju får jag lämna osagt idag.

Vad, utöver en hel del mål antar jag, hoppas du kunna bidra med?

- Det är ett bra lag som har mycket i ryggsäcken, men jag hoppas kunna ge dem ett ess i rockärmen!

En målskytts leende. Borta mot Kiruna i januari blev det 13 mål för Johan. Foto: Norrbottens-Kuriren.

Det har som bekant funnits en hel del frågetecken kring "Kroken" och du, om någon, borde väl veta hur läget i laget är. Hur mår Hornskroken egentligen?

- Hornskroken är ett lag som aldrig kommer vika sig och lägga ned. Det finns för många vinnarskallar i det laget för att det ska "konka". Exakt hur det ser ut för dem inför säsongen vet jag inte, men jag hoppas de kommer kunna vara med och kriga precis som tidigare säsonger!

Blir det här säsongen vi får se ett tronskifte inom Boden-handbollen?

- Givetvis!

Avslutningsvis, vad önskar du dig mest av allt just nu?

- Att jag kan få gå och äta frukost, för det var en massa frågor ni skickade och jag trodde inte det skulle ta så lång tid.

Springfortast i stan

Haga satsar långsiktigt

HK Haga slutar då aldrig att förvåna. Först lite spanskt och tyskt in i truppen och nu en minst sagt intressant kontraktslösning. Jag vet inte om det kanske mest är ett sätt att bättra på publiciteten (går det?), men nu har umeklubben i alla fall gått och värvat förre elitseriespelaren Jens Arkefjord som har en bakgrund i bland annat den anrika linköpingsklubben IF Saab. Anledning för övriga norrtrean att oroa sig? Knappast. Kontraktet är nämligen skrivet för att gälla "samtliga matcher i Stockholm eller söder om stan". Något spel i norrtrean lär det således inte bli, men det här är väl själva beteckningen på en långsiktig satsning; föreningen måste upp i division 2 innan han är aktuell för spel.

Själv funderar jag lite på vilken avgränsning man gör av Stockholm. Det kan ju helt klart komma att påverka hans deltagande även i division 2. Klart är i alla fall att ett besök i Alsikehallen inte kan anses omfattas av kontraktets nuvarande lydelse. Dags för omförhandling?

* * *

Lagen från norrtvåan har lyst med sin frånvaro när det gäller söndagens beachhandboll, men nu ser det ut att bli ytterligare lite norrtvåan-touch trots allt. Efter att Falu HK dragit ur sitt ena lag står det nämligen klart att Enköpings HF tar den vakanta plats som uppstod. Som jag tidigare nämnt berättade Patrik Johansson i Uppsala HK om urdragningen och så här i efterhand kan jag bara konstatera att hans ord då var minst sagt smickrande för Enköping.

Wennström måste biffa på sig nu, det här håller inte!

Läste på Mantorps herrblogg om ett ytterst intressant resultat i en träningsmatch mot norrettan-konkurrenten RP IF Linköping. 18-10 slutade matchen till Brännans banemäns favör. Det får en ju osökt att börja fundera på hur anfallsspelet ser ut däruppe i de finare divisionerna. Att Mantorps snudd på galna försvarsspel är bra visste vi iofs sedan tidigare men tio(10!!!) mål?

* * *

Det var en hemsk träning vårt nya tränarna Daniel Arnerlöv och Per-Olov Skatt satt ihop dagen till ära. Vackra, trygga och säkra Alsikehallen lämnade vi till Sjöbergs p98, och istället förflyttade vi oss till det mygginvaderade elljusspåret. Efter en uppvärmning som egentligen kan liknas med ett fullfjädrat fys-pass kördes intervaller runt ett alldeles för stort dike. 5 varv runt det ca. 400 meter hemska diket i lervälling blev det innan Knivstas värsta backe skulle få smaka på starka vassundafötter. Daniel tyckte vi skulle få vila idag så därför blev det "bara" 30 vändor där. Som om inte det vore nog slängde han på lite brutalbänk och armhävningar också.

Daniel; jag hatar dig!

Noterbart är att Jacob Wennström inte har starka ben nog för att hålla upp lilla mig. Han vek som som en alldeles för gammal fura när Gladh öste på med aldrig tidigare skådad frekvens i brutalbänken.

Nu åker vi

Tränarfrågan i Hornskroken har äntligen fått sin lösning. Det är mittnian Fredrik Ström som tillsammans med högernian Jens Nilsson tar tag i det ifrån start. Huruvida det är en permanent lösning eller inte håller jag osagt. Att vara spelande tränare är ingen enkel uppgift. Det märkte om inte annat vi, i Vassunda för ett par år sedan. Respass ner i trean trots en riktigt bra trupp. Hur det kommer gå får framtiden utvisa. Hur som haver går man in som underdogs när säsongen drar igång och det skadar knappast.

* * *

Undertecknad gjorde sin första träning med boll på 4 månader i onsdags och jag var som ett barn igen. Inte för att axeln är bra än, men Voodoodoktorn sa att det inte längre blir värre, så nu kör vi!

* * *

Lagen till beachhandbollen är nu uttagna.

Vassunda 1

Magnus Gladh
Gabriel Sjöberg
Robin Wahlgren
Andreas Gladh
Jacob Öhman

Vassunda 2

Thomas Göthe Andersson
Eric Engström
Oscar Liljebris
Oscar Ageborg
Simon Bergström
Robert Högberg
Ev. Philip Skatt

Många avbytare i lag 2 alltså. Återstår att se om det är ett vinnande koncept. Hur som helst finns det mycket beachrutin i Thomas och Eric.

Calle Lobo ska skjuta Haga till tvåan -- HK Hagas nyförvärv om försvarssystem, spansk handbolls uppförsbacke och önskan att spela i norrtvåan

Så har mysteriet med den försvunne översättaren slutligen fått sin upplösning. "Dövinkel med Gladh och Sjöberg" har precis som tidigare utlovats varit i kontakt med HK Hagas exotiska nyförvärv Sergio Calle Lobo, som har full koll på den svenska 6-0-mentaliteten och redan har siktet inställt på spel i den stolta norrtvåan.

För att inte utesluta för stora delar av vår läskrets finner ni intervjun i två versioner, en på spanska och en på svenska. Vi vill också passa på att rikta ett jättestort tack till vår fenomenale översättare Andreas Ericson, utan vars insats denna intervju inte hade varit möjlig att genomföra i nuvarande form. Tack också till Djalmar Dorado som, ifall Andreas hade förblivit okontaktbar, erbjöd sina tjänster.

Bienvenido a Suecia! Porque Umeå y cómo has ganado contacto con HK Haga?

- Lo primero, gracias por darme la oportunidad de poder jugar en este club. Decidí ir a estudiar a Suecia, y, en concreto a Umea porque siento curiosidad por la cultura sueca y su clima. Además sabía que en Suecia el balonmano es un deporte bastante popular y me gustaría jugar allí. Conocí el club HK Haga buscando por internet, al principio fue muy difícil porque toda la información estaba en sueco pero finalmente pude ponerme en contacto con el club.

Estás consciente del clima fría en Umeå durante los viernes? Y cuando hace calor solo hay mosquitos en todas partes. Tienes algo táctico especial para afrontar el clima sueco?

- Soy bastante consciente del clima sueco y pienso que al principio será duro por el frío principalmente pero también por el descenso de las horas de luz, pero creo que al final acabare acostumbrándome. Y para prepararme para el frío espero tener suficiente ropa de abrigo o poder comprarla allí una vez llegue.

Ahora al importante. Describirnos de su tiempo como jugador de balonmano.

- Como jugador de balonmano llevo practicando este deporte desde que tenía 10 años. Mi club ha sido siempre el Alcobendas, con el que he sido campeón de Madrid y quinto de España. Estos dos últimos años jugué en Tres Cantos y hemos conseguido mantenernos en la cuarta división.

Como describes a ti como jugador? Quienes son tus partes fuertes del juego y qué puedes contribuir a HK Haga?

- Como jugador, tengo preferencia por el lateral izquierdo, ya que soy diestro, pero puedo jugar en cualquiera de las posiciones de la primera línea. En defensa me gusta jugar con sistemas más cerrados como el 6-0 y defiendo en las posiciones centrales o laterales. Creo que mis virtudes como jugador son las entradas en carrera sin balón una vez llega el balón jugado, el tiro exterior y la defensa especialmente.

Has jugado en la división cuatro en España. Cómo es la división y a quién nivel es el juego?

- El balonmano en España no es un deporte muy popular, pero aún así el nivel es muy bueno. En cuarta división la mayoría de los equipos jugamos con sistemas defensivos muy abiertos como el 5-1 o el 3-2-1, por lo que la exigencia física es muy alta. El nivel de juego es muy alto, hay jugadores que además de jugar en esta división juegan también en la primera división. Es además una división muy competitiva en la que prácticamente cualquier equipo es aspirante al ascenso o al descenso.

Y ahora lo ser juego en la división tres en Suecia. Qué sabes del balonmano sueco?

- Del balonmano sueco no se mucho, se que es un estilo de juego, en defensa sobre todo, un poco diferente. En Suecia se emplean defensas más fuertes y cerradas y en España sin embargo los sistemas son más rápidos y abiertos. Pienso que en Suecia el balonmano es un deporte más físico y creo que tiene muchos mñas seguidores que en España.

Finalmente, cómo va a resulta para HK Haga esta temporada de balonmano 2012/2013?

- Espero que sea una temporada llena de éxitos y que se consiga el principal objetivo que creo que es el ascenso a la segunda división. Tengo muchas ganas por llegar allí. Espero veros pronto.

* * *

Välkommen till Sverige! Hur kommer det sig att det blir Umeå och hur kom du i kontakt med HK Haga?

- Först och främst måste jag få tacka för möjligheten att kunna spela i denna klubb. Jag bestämde mig för att plugga i Sverige, närmare bestämt Umeå, för att jag är nyfiken på kulturen och ert klimat. Sen vet jag att handboll är en ganska populär sport i Sverige och jag skulle vilja spela där. Jag hittade HK Haga när jag sökte på nätet. Först var det väldigt svårt för informationen var på svenska, men till slut kunde jag få kontakt med klubben.

Du är väl medveten om att det är väldigt kallt i Umeå på vintern? Och när det väl är varmt är det bara myggor överallt. Har du någon särskild taktik för att klara av det svenska klimatet?

- Jag känner till det svenska klimatet ganska bra och jag tänker att det först och främst blir jobbigt med kylan, men också med lägre antal soltimmar. Men jag tror att jag till slut ska kunna anpassa mig. Jag hoppas att jag har tillräckligt med kläder, eller om jag får köpa mer någon gång.

Till det viktiga. Berätta lite om din handbollsbakgrund!

- Jag har spelat handboll sedan jag var tio år gammal. Jag har mestadels spelat i Alcobendas, där vi har blivit lokala mästare i Madrid och blivit femma i spanska mästerskapen. De senaste två åren har jag spelat i Tres Cantos och vi har hållit oss i division 4.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare? Vilka är dina styrkor och vad hoppas du kunna tillföra i HK Haga?

- Som spelare föredrar jag att spela vänsternia, för att jag är högerhänt, men jag kan spela på vilken niometersposition som helst. Bakåt spelar jag gärna tvåa eller trea i 6-0 försvar. Jag tycker att mina starka sidor är spelet utan boll, skyttet och försvarsspelet.

Du kommer närmast från spel i spanska fjärdedivisionen. För oss som inte har så bra koll på den serien, vilken standard skulle du vilja säga att den håller?

- I Spanien är handboll ingen populär sport, men ändå är spelnivån väldigt bra. I fjärdedivisionen spelar de flesta lag utgrupperat i 5-1 eller 3-2-1, så de fysiska kraven är väldigt höga. Spelnivån är väldigt hög. Det finns spelare som spelar i högsta ligan också. Det är även en jämn serie där egentligen vilka lag som helst kan gå upp eller halka ur.

Och nu blir det svensk division 3-handboll. Vad vet du om svensk handboll?

- Jag vet inte så mycket om svensk handboll mer än att det är ett annat spel, framför allt i försvaret. I Sverige har man starkare och defensivare försvar, medan man i Spanien spelar mer utgrupperat. Jag tycker att handbollen i Sverige är betydligt mer fysisk och jag tror att sporten har fler utövare än i Spanien.

Avslutningsvis, hur går det för HK Haga säsongen 2012/13?

- Jag hoppas på en säsong fylld av framgång och att vi fullföljer vårt mål, som jag tror är avancemang till division 2. Jag ser fram emot att komma dit. Hoppas vi ses snart.