Reflektioner från Götet

Efter några dagar boendes i en källare mer eller mindre begravd i lagtext och diverse rättsfallssamlingar känns det skönt att åter kunna fokusera åtminstone lite på handbollen igen. Synd då bara att det är något av en lågkonjunktur just nu. I väntan på kvalets grand finale och inte minst försäsongsstarten med allt vad det innebär i form av spekulationer och spelarövergångar med mera får man därför jobba hårt för att få ihop någonting av intresse för bloggen. Nu tror jag mig emellertid ha hittat någonting sådant, nämligen en lista jag har funderat på att sammanställa under en längre tid. Listor brukar vara uppskattat och förhoppningsvis blir den här inget undantag.

Listan det handlar om är en rangordning av hallarna i division 2 norra säsongen 2011/12. Från början tänkte jag utgå från ett antal högst godtyckligt valda bedömningsgrunder, men för enkelhetens skull ger jag er bara mina spontana tankar kring respektive hall.

I läsvänlighetens intresse inleder vi med hall nummer 12 i ordningen, det vill säga den hall jag upplever som minst bra. Jag vill redan nu poängtera det faktum att AIK Handboll spelar hemmamatcher i såväl Solnahallen som Råsta Park. I denna sammanställning är dock bara den senare representerad, vilket har sin förklaring i att vi spelade vår bortamatch mot AIK där.

* * *

12. Viksjö Sporthall

Nedkörd och sunkig är Viksjö sporthall inte någon vidare upplevelse och hade det inte varit för att det kan vara så mycket värre i Stockholm hade det varit riktigt synd om Jakobsberg. Likväl räcker det alldeles utmärkt för att ta jumboplatsen på den här listan.

Bäst: att planen trots allt är fullstor.

Sämst: omklädningsrumen och de sanitära faciliteterna.

* * *

11. Ekhammarhallen

Från en öststatshall till en annan. Ekhammarhallen är inte heller det någon upplyftande upplevelse, men är man bara där tidig höst eller sen vår är hallen åtminstone någorlunda ljus. Det kan man inte säga om Viksjö Sporthall. Omklädningsrummen är också bra mycket bättre i Ekhammarhallen, men å andra sidan har man lyckats med konsstycket att föra upp en pelare mitt på läktaren, vilket inte är optimalt ur publiksynpunkt.

Bäst: att vi bara behövde spela i hallen en gång den här säsongen.

Sämst: ribbstolarna på bortre långsidan sitter farligt till.

* * *

10. Råsta Park

Efter att ha blandat ihop Råsta Park med Tallbacksskolan (tror den heter så) blev jag glatt överraskad av den här hallen. Rejält tilltagen för att vara i Stockholm (vilket i och för sig inte säger så mycket) och förhållandevis rent och snyggt. Dock ingenting utöver det vanliga och därför får den nöja sig med en tiondeplats.

Bäst: ljusinsläppet i hallen.

Sämst: den totala bristen på inramning.

* * *

9. Skärholmshallen

En hall som spelar i samma division som den föregående, men som vinner det inbördes mötet tack vare större läktare. Säga vad man vill, men det är en upplevelse att spela i Skärholmshallen. Vuvuzelor på läktaren, sekretariat som fifflar med resultatet och cliffare som gör armhävningar på planen mitt under match. Sådant ger en niondeplats.

Bäst: den utskjutbara läktaren.

Sämst: sekretariatet som "missade" i princip varenda mål vi gjorde. Inte för att de var så många, men...

* * *

8. Malmbergets Sporthall

"Världens vackraste sporthall" lyfte aldrig i mina ögon. Personligen har jag väldigt svårt att se storheten i hallen och den nedsänkta planen (eller är det upphöjda läktaren) förstör ärligt talat bara atmosfären. Möjligtvis påverkas min bedömning av att det gick som det gick i matchen, men jag kan inte riktigt komma på någonting som var i världsklass.

Bäst: hallens annorlunda utformning även om jag inte gillar den.

Sämst: de minimala omklädningsrummen. Vi behövde två för ett lag.

* * *

7. Skönbergs Sporthall

En ordinär idrottshall som inte bjuder på någonting extra. Ljus och förhållandevis städad, men den där riktiga känslan infann sig aldrig riktigt. Inramningen var lam och bortamatchen mot Sundsvall är väl ingenting man går och längtar efter direkt. Tur då att grannen i Härnösand kan det här med matcharrangemang.

Bäst: snygga stolar på läktaren.

Sämst: inramningen.

* * *

6. Gångsätrahallen

En riktigt bra handbollshall med riktigt bra fäste i golvet som grädden på moset. Trevlig atmosfär och det är alltid skönt med hallar som andas handboll och ingenting annat.

Bäst: golvet

Sämst: att träbänkarna inte var utbytta mot stolar.

* * *

5. Alsikehallen

Gympasal i all ära, men det är en riktigt skön hall att spela i. Bästa inramningen i serien och inte minst stolar istället för träbänkar. Visst är jag färgad, men hemmamatch i Alsikehallen är någonting extra. Allra helst såsom det har varit på slutet med fullproppade läktare och lyckade matcharrangemang. Här har många klubbar mycket att lära och då är vi ändå långt ifrån klara med planerna för våra matcharrangemang...

Bäst: publiken

Sämst: att hallen är så brutalt underdimensionerad och att man av någon outgrundlig anledning valde att inte bygga en stor hall från början.

* * *

4. Öbacka SC

Med målmedvetet arbete har Brännan skapat en riktigt bra produkt i samband med hemmamatcherna. Publiksnittet är också imponerande och i den kategorin hade härnösandsklubben stått sig bra i allsvenskan. Naturligtvis riktigt tråkigt för Brännan att det gick som det gjorde i kvalet, men kul för norrtvåan att få behålla ett publiklag av rang. Som spelare är det oerhört inspirerande att spela inför storpublik. Synd bara att den är så timid; Brännan hade inte blivit mer lättslagna i tältet om man hade haft en fanatisk publik i ryggen.

Öbacka är emellertid inte bara publik. Anläggningen som sådan är riktigt bra med flera hallar och Brännan verkar kunna sköta hallen lite som de själva vill. Eller vad sägs om guldbrickor med spelarnas namn samt kaffemaskin i hemmalagets omklädningsrum? Fantastiskt roligt måste jag säga och det skulle vara intressant att veta var det slutar.

Bäst: publiksnittet

Sämst: publiktrycket

* * *

3. Kiruna Sporthall

Uppe i norr finner vi en dold diamant. En riktigt fin och väl tilltagen sporthall, som om den hade varit nybyggd hade varit given som etta på den här listan. Minus för att den kanske är lite för stor sett till publiksiffrorna vid Kirunas hemmamatcher. Likväl en riktigt bra hall och när det byggs en ny handbollshall i Knivsta föreslår jag att man tar sporthallen i Kiruna som förebild. En toppmodern hall av sådan modell skulle sitta fint, tack! Glöm då heller inte att vi ska ha ett omklädningsrum, som vi fritt kan inreda och som obehöriga inte äger tillträde till.

Bäst: kuddarna som placerats i långsidorna för att förhindra allvarliga skador.

Sämst: Betongväggen vid ena kortsidan som täcktes av ett skynke! Kanske kunde kuddar ha varit någonting.

* * *

2. Hildursborg

Ännu en toppenhall. Hildursborg är lagom intim, har en fantastisk läktare och ett golv som är helt enastående bra. Här behöver man inte ha klister på skorna för att överhuvudtaget kunna stå upp. Det enda som fattas är väl egentligen en riktigt hängiven hemmapublik. Sist men definitivt inte minst måste mottagandet lovordas. Att som bortalag bemötas på detta underbara sätt gör en lycklig. Fortsätt så!

Bäst: tornet bakom avbytarbänkarna lämpar sig perfekt för den som vill filma matchen.

Sämst: golvet är i det närmaste perfekt, men nog hade man klarat sig utan alla linjer på planen.

* * *

1. Jenningshallen

Superproffsigt mottagande där matchvärdarna hälsade individuellt på alla spelare och därtill en riktigt bra handbollshall. Har spelat USM i Robertsfors tidigare, men det var nog först nu jag såg storheten i hallen. Dessutom ett bra arrangemang och det enda som egentligen fattades när vi var på besök i februari var hemmapubliken. Nog för att det har gått lite tungt för Sikeå, men lite bättre stöd förtjänar det unga laget. Det är när det blåser emot det gäller att stå stark och det gäller även publiken.

Bäst: gästvänligheten.

Sämst: de stora avstånden i hallen tvingade målvakterna att springa ett halvt maratonlopp för att hämta bollen efter skott utanför målramen.

* * *

Cliff påbörjar alltså ett samarbete med Hammarby IF HF och det innebär också att vi i väntan på de första smaskiga spelarförväven får "nöja oss med" lite förändringar på tränarsidan. I och med sammanslagningen kliver Denny Tellander av till förmån för Magnus Oscarsson.

När vi väl är inne på ämnet måste jag säga att det ska bli riktigt intressant att se hur detta slutar. Rent spontant kan jag känna att det är två fundamentalt olika föreningskulturer och spelstilar som ska kombineras. Det behöver dock inte innebära att det blir ett totalt misslyckande, även om jag nog är lite skeptisk.

Hur som helst är man redan från början tydliga med att det är division 1 som är ambitionen och med tanke på att i princip alla lag i norrtvåan tycks ha den ambitionen nu (vilket är fantastiskt roligt) gör det bara nästa säsong än mer spännande och oviss. Med tanke på att många av lagen som har uttalat den målsättningen har huserat i mitten av tabellen under den gångna säsongen lär det också bli en mycket intressant silly season. Lagen kommer behöva förstärka och förhoppningsvis kan det lyfta norrtvåan ett par snäpp.

* * *

På tal om smaskiga spelarförvärv. Sent igår kväll trillade det in ett mejl som bekräftar att Bodens BK HF har gjort klart med ett meriterat nyförvärv. Spelaren i fråga heter Joel Weinmar med ett förflutet i bland annat Sikeå. Något riktigt nyförvärv i ordets rätta bemärkelse är det egentligen inte fråga om då Weinmar spelade några matcher med laget i slutet av den här säsongen, men i praktiken blir det ett nytillskott. Dessutom har man enligt uppgift ett par spelare till på ingång.

Boden laddar således ordentligt och det ska bli väldigt spännande att se hur mycket man har lärt sig från den senaste sejouren i tvåan och vad man kan uträtta till hösten. Känslan är att de är bättre förberedda än någonsin och kan även Boden få till det kommer norrtvåan att lyfta flera nivåer jämfört med det vi har fått se det senaste halvåret. HF SIF kommer med all säkerhet vara med och slåss i toppen och går Enköping upp är det ett lag för övre halvan. Får jag gissa blir norrtvåan bättre än på länge och dessutom riktigt jämn. En utveckling i stil med säsongen 2010/11, men med bättre kvalité är inte helt osannolikt tror jag. Hur som helst är det kul med nykomlingar som vågar satsa och kanske sticka ut hakan lite. Boden och alla andra lag i serien lär få anledning att svara på vilken målsättning man har inför nästa säsong.

* * *

Som ni säkert redan har insett befinner jag mig på "Sveriges framsida" för tillfället -- och självklart är det handbollen som har fört mig hit. Från vistelsen kan noteras att:

• 
  
  Ex-vassundaiten Emil Schelins och Films Sk:s tofsprydde spelande tränares enda gemensamma släkting har tydligen blivit uttagen i det brasilianska handbollslandslaget. Grattis och lycka till i fortsättningen! Avd. för de invigda.


• 
  
  Den maniska makedonska klacken tog vid där de slutade i Serbien. Föremål kastades in på planen, allt som hade minsta koppling till Sverige bemöttes med busvisslingar och långa stunder trodde man att Scandinavium förflyttats till Skopje. Det är bara att konstatera att vi svenskar ligger i lä när det gäller att skapa inramning och tryck på läktaren. Det senare är dock inte detsamma som att vara respektlös och stundtals livsfarlig. Avd. Handbollens stolta Fair Play-tradition.


• 
  
  Hotellet står kvar trots en makedonsk överrepresentation i gästlistan. Avd. Oinfriade fördomar.


• 
  
  Det går att leka "apan i mitten" med en vante som boll i över en timme. Avd. När-jag-var-liten-lekte-vi-bara-med-kottar-men-inte-klagade-vi-för-det.