Bloggkollegan var snabbt ute med att tippa division 2 norra säsongen 2012/13 och tanken var att jag skulle haka på med mitt tips kort därefter. Dock kom beskedet om Sikeå emellan och jag beslutade att skjuta tipset på framtiden till dess serien blev definitiv. Givetvis kan det fortfarande hända en del, men det ska nog mycket till om det inte blir lagen i sammanställningen nedan som gör upp i norrtvåan. Notera också att jag till skillnad från bloggkollega Gladh väljer att tippa placering för placering istället för i grupper om fyra lag.
1. HF SIF
Nykomling i all ära, men det kommer vi inte se mycket av. Märstalagets uppträdande kommer vara allt annat än naivt och för många lag i serien kommer det bli en obehaglig överraskning. Laget skördar enorma framgångar med sitt 3-2-1-försvar och offensivt kompenserar man den lilla brist på tyngd som trots allt finns med ett genomstrukturerat och metodiskt anfallsspel byggt på idel skolade spelare med individuell skicklighet upp över öronen. Lägg därtill ett hypervasst kontringsspel och samtliga lag som kommer det minsta oförberedda utan tydlig spelidé och metodiska spelval kommer att få vända hem med svansen mellan benen. Dessutom har man i och med att a-truppen breddas nu utökade möjligheter att krydda laget med spelare som har varit tongivande i såväl division 1 som allsvenskan. Även om flera lag säkerligen kommer att kunna mäta sig med HF SIF i enstaka matcher är det få lag som sett över en hel säsong har en liknande förmåga att hålla ihop spelet på ett tillfredsställande sätt (vinnarkulturen -- 43 inspelade poäng av 44 möjliga förra säsongen -- ska inte heller underskattas). Skånela gör heller ingen hemlighet av att det är uppflyttning till ettan som är målet och med det sagt tror jag inte heller att man drar sig för att spetsa till laget de gånger det behövs (även om juniorerna kommer att utgöra stommen även fortsättningsvis). Inget annat lag i serien har den möjligheten och frågan är om några klarar av att hänga med HF SIF då. Jag tvivlar, men ser gärna att så blir fallet.
2. AIK Handboll
Real AIK har någonting stort på gång. Det är i alla fall känslan. Defensivt starka var "Gnaget" redan förra säsongen, men nu kan även anfallsspelet få sig ett rejält uppsving. I återvändande Tomas Hagman och från skada återkommande Alexander Lindholm har man flera enkla mål per match och i falusonen Dan Larsson har man hittat en spelare som föddes i bortre krysset. Det ska bli mycket intressant att se vad den senare kan uträtta och får jag gissa tror jag att det kan bli dundersuccé. Får dessa tre herrar till det samtidigt som man inte gör avkall på det som har varit lagets signum, det ramstarka försvarsspelet, ja då blir det minst kval för AIK. Enda orosmolnet är väl lagets tradition av bristande träningsflit, men med några yngre hungriga förmogor i truppen tycks det kunna bli ändring på det; det var längesedan AIK tränade så här flitigt på försäsongen, det är känslan man får. Till sist gäller det för AIK att man kan ställa samma trupp på banan i omgång efter omgång. Norrlandsresorna har vad det verkar bortprioriterats förhållandevis flitigt på senare år och det måste få ett slut. 10 poäng ska man spela om i Norrland och de har man inte råd att kasta bort. Inser AIK det blir det en placering topp-3.
3. Brännans IF
Lurar lite i vassen, men det beror nog mest på att man är tillfreds med situationen. Ett visst frågetecken sätts för tränarsidan (fortsätter Andreas Jansson trots allt, blir det kanske Roger Övermark, kliver sportchef Tobias Wikström ned på golvet eller blir lösningen en helt annan), men på spelarsidan har man förstärkt på ett klokt sätt. Mattias Söder blir den offensiva förstärkning man har saknat inne på linjen (kan nog bli succé med bröderna Westerlind som inte drar sig för att söka mittsex) och i John Nordin (mittnia född 1993) får man in en riktigt lovande och spännande spelare. I övrigt ser man ut att få behålla större delen av truppen från i fjol (med undantag för Jonathan Tjernberg) och just kontinuiteten och den harmoni den bidrar till ska nog inte underskattas i den här fallet. Ett år äldre, ett år bättre och nu dessutom med målmaskinen Marcus Claesson med från start är man en självklar utmanare till seriesegern. Brännan förlorade blott en match i serien från det att Claesson anslöt strax före nyår och mycket talar väl för att det fortsätter på den vägen nu. Extremt svårslagna är man hemma i Öbacka SC och kan Brännan bara få till spelet under stockholmsresorna blir det en topp-3 placering med möjlighet att slåss om seriesegern.
4. Vassunda IF
Ett par tongivande spelare har lämnat, men vi har också värvat ungt och spännande. Det låter kanske pretantiöst, men tanken på att plocka upp och släppa fram förmågor som kommer från spel på lägre nivåer och låta dessa växa i en ny och bättre omgivning är lockande. Det är förhoppningsvis precis vad vi kommer att få se den här säsongen och det här året blir i synnerhet viktigt ur utvecklingshänseende. I den långsiktiga plan som har ritats upp ska vi detta år minst vara på den övre halvan för att sedan nästa säsong kunna ta klivet upp till division 1. Naturligtvis slåss vi gärna i toppen redan i år, men det är ingen panik. Istället är det tanken att tid och kontinuitet ska ge resultat. En plats på övre halvan bör inte heller vara någon omöjlighet. Visserligen har vi som sagt tappat ett par spelare som under många års tid har varit tongivande, men förhoppningsvis kan det komma någonting positivt ur det också. Tidigare har vi nästan uteslutande klarat oss på individuella prestationer eller på sin höjd samarbeten två och två. Nu kan vi kanske komma ifrån det, vilket skulle vara ett stort fall framåt. I kvalet mot Gauthiod blev vi brutalt avslöjade och hade ingen riktig plan B att tillgripa. Det kan vi förhoppningsvis förbättra nu när vi kanske inte har lika mycket spetskvalité. Likväl hävdar jag fortfarande att vi har seriens kanske bästa sexmetersuppställning (inte minst sedan Eric Engström kommit tillbaka efter ett år av skadefrånvaro, mittsexpositionen ser obehagligt bra ut), så nog finns det tillräckliga spetskvaliteter för att vara med och slåss i toppen.
5. Kungsängens SK
Kungsängen bygger nytt under ledning av Peter Jivestad och det ser bättre ut än på länge, ja kanske någonsin, hos norrortarna. Förstärkningarna har trillat in på rätt positioner och viktigast av allt -- Dan Höglund är kvar. Jivestad menar förvisso att målet att ta klivet upp till division 1 nog får skjutas lite på framtiden, men det kan lika gärna vara ett rutinerat uttalande för att skapa lite arbetsro åt sig själv och övriga truppen. Kungsängen själva är nog medvetna om den lilla hause de är på väg att skapa och vill kanske dämpa förväntningarna en aning. Det går inte att komma ifrån att truppen ser mycket intressant ut och räcker bara tiden till att spela samman styrkorna kan det bli en trevlig säsong i norrort. Jag gissar på att Kungsängen likt förra säsongen successivt växer in i säsongen och i sådana fall får man nöja sig med en placering strax under kvalplatserna till division 1. Å andra sidan utgör det ett utmärkt avstamp för att säsongen efter kunna slåss på allvar om platserna ett till tre.
6. Enköpings HF
Scenariot med Enköping börjar bli obehagligt likt det vi hamnade i för ett drygt år sedan. Ska man följa det slaviskt borde det alltså sluta med en tredjeplats för Enköpings del, men det undrar jag om man är kapabel till. En plats i mitten ska det emellertid bara bli och med nyckelspelarna i form kommer man kunna hota samtliga lag i serien. Jonatan Lövgren är ett "nyförvärv" av klass, som även om han mattades betänkligt efter den inledande perioden i träningsmatchen mot oss visade att han blir att räkna med efter ett års skadefrånvaro. Lägg därtill Gustav Odeheim och Viktor Berg von Linde och man har tveklöst några av seriens bästa niometersspelare. Vissa frågetecken finns dock för högerniopositionen, vänsterkanten, målvaktssidan samt försvarsspelet som inte håller samma goda nivå. Enköping har visat att de kan hota de väntade topplagen och med en riktig fullträff till säsong är det möjligt att man blandar sig i toppstriden på allvar, men jag tror dessvärre för Enköpings del att fem lag är lite för bra i år. Likväl en odiskutabel mittenplacering och en bra plattform att bygga vidare ifrån.
7. Strömnäs GIF
Tappar Simon Karlsson och honom ersätter piteklubben inte i första taget. Hoppet står nu istället till den övriga truppen och då är frågan om man orkar haka på i toppen. I Claes Forsberg (niometer), Johnny Landgren (niometer), Anton Lundström (vänstersex) och Richard Nordlund (målvakt) finns det kvalité på många händer, men det förutsätter dels att de blir kvar, dels att (försäsongs)träningen tas på större allvar. Det tycks ha varit lite si och så på den punkten tidigare och med 5-7 spelare på träningarna skapar man inte ett lag för toppen. Strömnäs vet dock vad som krävs för att vinna den här serien, vilket är en erfarenhet så god som någon. Likväl finns vissa frågetecken för segervanan efter en säsong helt utan segrar. Svårplacerade men ett topplag, nja. En mittenplacering känns trolig.
8. Bodens BK HF
Nykomling och det från division 3 norra. Då brukar det finnas ett redan på förhand avsett fack med etiketten "plats 12", men i Bodens fall tror jag inte att man behöver oroa sig för jumboplatsen. Tränarsidan har prioriterats och där tycks man ha hittat en kompetent duo i Kenneth Silverplats och Juha Juensuu. På spelarsidan har man alltså gjort klart med Simon Jonasson från Malmbergets AIF och i honom får de en spelare som kan vinna matcher mer eller mindre på egen hand. Dessutom ryktas det om att spelare från lokalkonkurrenten Hornskrokens IF kan vara på väg över till "de gröna". Kan tidigare BBK-killen Fredrik Ström (mittnia) vara en av dem kanske? Klart är i alla fall att det här kan bli den bästa nykomlingen på länge från division 3 norra. De spelarna som var med om degraderingen för två säsonger sedan har blivit äldre och förhoppningsvis lärt sig en hel del. BBK andas optimism och med det tror jag också att vi får ett tronskifte inom herrhandbollen i Boden. Men det är inte bara spelar- och tränarförvärv som talar för BBK. Av det jag har sett av laget har man en god ambition med sin handboll och vill spela en positiv handboll, som bör hålla bra även när motståndet blir bättre. Kan man bara skala bort det ibland lite väl naiva kontringsspelet och minimera de onödiga misstagen i den egna uppspelsfasen (av det jag har sett är man lite överambitiös och spelar lite väl svårt i kontringarna) kan det bli en rolig säsong för Bodens BK HF.
9. Jakobsbergs GoIF
Tappar Viktor Justesen till rivalen Kungsängen, men kvar är i varje fall dyngskytt Fredrik Lundh och det känns som en förutsättning för att det inte ska bli nedflyttning för "Jakan". Förra säsongen grinade oturen laget i ansiktet flera gånger om och smärtsamma uddamålsförluster avlöste under en period varandra. Med marginalerna på sin sida hade man aldrig ens behövt kvala. Ett gediget lag, som i hemmahall kan störa alla lag i serien en bra dag, men den tydliga spetsen saknas. Justesen stod för lite av den varan, men med honom borta är det omöjligt att inte sätta ett visst frågetecken för laget. Dock kommer de säkerligen gå in i säsongen med en bra känsla efter en fin första del av försäsongen och det kan vara nog så viktigt. Det finns svagare lag i serien, varför Jakobsberg kommer som sämst nia i år.
10. Sundsvall HK
Sundsvall rivstartade fjolårssäsongen och såg ett tag ut att kunna infria de förväntningar man ställt på sig själva inför säsongen. Det gick dock snabbt över och den genomgående problematiken gjorde sig påmind: laget var totalt ofarligt över stora delar av banan. Tyngden på Oscar Gills och Mathias Nordholms axlar bara ökade och i slutändan var man bara några fjuttiga poäng från att trilla dit. Nu blir det knappast lättare. Nämnde Nordholm försvinner med största sannolikhet och med det försvinner mycket energi, men framförallt den lilla gnutta spelkvalité som fanns i laget. Vem ska nu styra spelet och hur mycket ansvar ska inte Oscar Gill behöva ta? Nä, Sundsvall får det tufft, så tufft att man i min värld får kvala sig kvar. Hoppet står till hemmaspelet där man av olika anledningar har visat sig vara rejält svårslagna.
11. Hornskrokens IF
Tillsammans med Sikeå norrlandshandbollens flaggskepp under flera år under 2000-talet, men nu tycks det mest gå utför. Inför förra säsongen var målsättningen en placering topp-3, men de förhoppningarna grusades rätt snabbt när närvaron på träningar och bortamatcher inte var vad man hade kunnat önska. Att potentialen har funnits med en homogen och bred trupp (när alla är på plats vill säga) är det dock inget snack om, men nu hotar spelarbortfall. Mattias Söder har redan lämnat, för Brännans IF, likaså Tor Reimer Rasmusson som flyttar hem till Blekinge. Dessutom är Johan Gross status osäker samtidigt som det alltså talas om att några spelare eventuellt är på väg att ta klivet över till Bodens BK HF. de något dystra prognoserna om lagets utfomrning i kombination med att man löper stor risk att tappa drygt 200 mål i Söder och Gross får mig att undra om det här inte kan vara början på slutet på den här division 2-sejouren för "Krokens" del. Självklart kan det bli helt tvärtom också. Om spelarna blir kvar och träning och stockholmsresor prioriteras är det ett lag för övre halvan, men i nuläget intar de nedflyttningsplats i min värld. Från att ha haft en av seriens bästa sexmetersuppställningar riskerar man nu att stå mer eller mindre utan spelare på de positionerna. Har laget ens fler vänstersexor och mittsexor utöver Gross och Söder? De har ju båda spelat 60 minuter så gott som varje match.
12. Täby HBK
Laget som ingen tycks tro på -- knappt ens de själva. Efter degraderingen från division 1 norra har flera tongivande spelare lämnat och nu blir det mer eller mindre föreningens 95-lag som ska utgöra seniortruppen. En utmaning som heter duga väntar ungtupparna, men de verkar ha rätt approach till det hela. En förutsättning för att laget ska klara sig kvar är dock att några från det "äldre" gardet stannar samt att man kan få in ytterligare någon äldre spelare med lite tyngd och rutin. Två spelare från Tyskland är tydligen på väg, men vilken nivå de håller är omöjligt att säga. I nuläget har Täby inte en trupp för spel i division 2, så tills vidare hamnar de dessvärre sist i min tabell. Risken finns att det blir noll poäng på 22 omgångar, men mycket kan hända och utåt sett verkar det vara en ambitiös grupp som vet om sin situation. Den insikten och glöden kan visa sig väldigt betydelsefull och i det avseendet känns det också tråkigt att tippa Täby sist. Men någon ska komma sist också.
* * *
Det om det. Nu återstår det att se om det blir några ändringar när det framåt premiären är dags för ett slutgiltigt tips. Mycket kan som sagt hända och försäsongens andra del ger nog en mer rättvisande bild av var lagen står. Till dess gäller detta tips för min del. Nu, fullt fokus på kvällens EM-final!
