Sverige, Sverige, Sverige... Fem dugliga minuter räckte tydligen inte för att besegra Ukraina, men annat var väl kanske inte att vänta med tanke på att vi uppenbarligen inte ens klarar av att markera en stolpe. Och var befann sig spelaren som ska ta bort ytan i främre delen av straffområdet? Nåja, det kommer fler matcher och bara för att det är England och Frankrike som står på programmet här närmast behöver det inte nödvändigtvis vara kört. Även om ett avancemang känns väääldigt avlägset.
* * *
Har för stunden lite svårt att glädjas å Ukrainas vägar, men inte ens de mest inbitna av ukrainska fans hade väl kunnat hoppas på just den här utgången. Nationalikonen Andriy Shevchenko var inte ens inskriven i den preliminära laguppställningen, men det slutade likväl med att han med sina två mål avgjorde matchen mer eller mindre på egen hand. En stor spelare, som jag verkligen kan unna den här framgången (jag vet, det var en match) inför hemmapublik när karriären i det närmaste är slut. Förargligt bara att det skulle ske mot Sverige.
* * *
På tal om Shevchenko så var reportern som intervjuade honom efter matchens slut den enda som var sämre än det svenska landslaget ikväll. Efter några som alltid inte alltför nydanande frågor om känslan att avgöra en match i EM på hemmaplan avslutade han med frågan: "är det bra att ligga etta i gruppen?". Ja, det är klart, får man chansen att ligga fyra istället är det klart man tar den. Eller vad säger vi? Fyran är väl den nya ettan. Heja Sverige!
* * *
Så till väsentligheterna, nämligen handbollen. Enköpings HF kommer på celebert besök till Alsikehallen imorgon. 18:20 kastar vi av och vi gör det med en något skadeskjuten trupp. Skade- och sjukdomslistan är fortfarande lite för lång, även om det verkar vara på bättringsvägen på flera håll (dock inte hos bloggkung Gladh som alltjämt har svårt att komma överens med en trilskande axel). Lägg därtill att ett par namn i det som kommer att utgöra den slutliga truppen ansluter först när vi startar upp efter en månads uppehåll första veckan i augusti och man kan konstatera att vi nog inte ska dra alltför stora växlar på det vi får se från vinröd sida imorgon. Hur som helst är det fantastiska med det här laget att vi inte står och faller med en spelare, så det ska förhoppningsvis kunna gå bra ändå. Flera spelare får chansen att visa att de vill vara med och slåss om startplatserna när det är dags för seriepremiär i höst, vilket är positivt. Sedan skadar det aldrig med lite matchträning. Även om det är i en period då man som spelare är nedtränad och saknar den riktiga matchformen.
Enköping då? Ja, de har ju knappast blivit sämre. Ett par spelare har tillkommit sedan seriens slut och laget har tillförts såväl spets som bredd. Detta sagt utan att ha den blekaste aning om vad Enköping väljer att ställa på banan. Oavsett är det ett lag med ambition att spela bra handboll och det brukar passa oss. Traditionens makt är stor brukar det heta och de två senaste matcherna lagen emellan har vi avgått med segern. 13 bollar har segermarginalen stannat vid båda dessa gånger. Nu ska det förvisso poängteras att Enköping är ett betydligt slagkraftigare lag nu än då, men trots en tunnare trupp än vad som kanske hade varit optimalt kan jag lova att vi inte överger en millimeter av banan imorgon. Träningsmatch i all ära, men nu kliar det banne mig ordentligt i fingrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar