Premiär och sköna besked

Regnet smattrade ordentligt mot taket när Enköpings HF ikväll gästade gympasalen. Matchpremiär för den här säsongen för vår del och vissa frågetecken kring matchform och dylikt till trots var det en premiär som gav mersmak.

Enköpings HF kom till spel utan Viktor Berg von Linde och alltjämt handskadade Gustav Odeheim. Klara avbräck för Enköping så klart, men å andra sidan fanns nyförvärvet och forne skyttekungen Jonathan Lövgren med på planen, liksom nyförvärvet från Silwing/Troja, Sebastian Cohen.

Enköping öppnade också optimistiskt och gick tidigt upp i ledningen. Dock var vi inte sena att komma tillbaka och kunde genom ett par sköna kontringsmål glida ifrån till 5-2 innan Enköping kunde reducera två gånger om och sedan kvittera. Svängigt så långt, men därifrån kopplar vi ett spel- och målmässigt grepp och går ifrån till 11-8 innan första periodpausen (ja, vi ville inte vara sämre än någon annan och körde därför också tre perioder á 20 minuter) tar vid.

Andra perioden bjuder inte på några större förändringar utan vi håller i taktpinnen och kan glida ifrån ytterligare till 24-18 efter 40 minuters spel. Sista akten faller vi in i vår enda svaga period i matchen och lite onödigt slarv ger Enköping en sista chans att krypa närmare. Dock hittar vi spelet igen och rider ganska enkelt ut stormen till slutresultatet 35-29.

Sammanfattningsvis tar vi en stabil seger mot ett lag som på intet vis skulle göra bort sig i division 2. Precis som väntat ville Enköping verkligen spela handboll, men när den lilla udden i de avgörande momenten saknades blev det egentligen aldrig någon fara på taket. Sedan ska man inte glömma att Enköping passar oss vansinnigt bra.

Många glädjeämnen bjöds det på ikväll. På förhand var det som sagt osäkert var vi stod handbollsmässigt, men den här insatsen ger tveklöst en bra ramp att skjuta vidare från framöver. Defensivt står vi bra större delen av matchen och när vi har slipat på de mindre detaljerna och hittar mer rätt i kommunikationen kommer det att bli riktigt bra. Kontringsspelet (både i fas 1 och 2) skördar återigen stora framgångar och det är bara att konstatera, vi har ett extremt löpvilligt lag. Längst bak i kassen är Linus Sjöholm het som en marockansk minibuss och briljerar med den ena räddningen efter den andra innan han smeker iväg bollen på löpande utespelare. Annars var det nog det som brukar fungera sämst så här i säsongsupptakten som överraskade mest. Jag talar naturligtvis om det uppställda anfallsspelet. Tajmingen är sällan vad den borde vara så här i juni, men ikväll var det överraskande bra på den punkten. Förvånansvärt få tekniska fel och bra flyt i spelet där samtliga spelare involveras. När mer fokus och tid läggs på det rent taktiska framöver kommer det här att kunna bli riktigt bra. I övrigt faller ingen ur ramen idag, vilket är otroligt viktigt.

Många fina individuella insatser såg vi också. Thomas Göthe-Andersson går mot en ny vår och visade upp en fin avslutsrepertoar. På niometer ser det oförskämt bra ut. Oskar Liljebris behövde en liten stund för att skjuta in sig, men den killen kommer med sin fart och sitt snabba tillslag att sätta myror i huvudet på många försvarare i höst (fråga bara "Kroken" hur han var att handskas med i Boden i vintras). Dessutom ger han oss en ovärderlig dimension i och med att han är vänsterhänt och spelar på högernio. Vänsterniopositionen skördade stora framgångar matchen igenom. Oskar Ageborg och Milan Kapuran har (om det blir kontraktskrivning för Milans del) två av de hårdaste skotten i serien och ibland ser det nästan barnsligt enkelt ut. Sådana spelartyper är också guld värda. Dessutom visade Daniel "Algot" Algulin att han blir att räkna med framöver. Med sin fantastiska fysik är han en riktigt bra försvarsspelare och en tung pjäs att hantera för motståndarförsvaret. Tre pytsar idag och särskilt det andra målet från 10 meter via ribban och målvaktens rygg i mål har svårt att lämna näthinnan. En alltigenom mycket bra insats av "Algot". Det blir angenäma problem för tränarna att ta ut spelarna på niometer. Samtliga visar att de vill och ska ha speltid. Och då väntar vi ännu in ett par namn. Simon Jonasson är på ingång, seriens i särklass snabbaste niomtersspelare, målsprutan Robert Högberg (inget nyförvärv i egentlig mening eftersom han alltid har spelat i Vassunda) ansluter igen första veckan i augusti, Per Ehn har sett riktigt vass ut på träningarna och därtill kommer en i mina (och många andras) ögon mycket bra och spännande värvning, som fullbordar vår niometersuppsättning på ett utomordentligt fint sätt. Mer om den inom kort.

De fina insatserna till trots får herrarna på ytternio ursäkta lite ikväll. De riktiga glädjeämnena återfanns nämligen på mittnio. Jacob Öhman, ett av våra två nyförvärv (Per Ehn är det andra) från Upsala IF, går från klarhet till klarhet för tillfället. Bakåt slog han direkt an tonen i försvarsspelet och styrde och ställde på ett beundransvärt sätt i mittförsvaret. Aggressiv, jobbig och effektiv är nog orden som sammfattar bäst. Att mannen kunde spela försvarsspel visste vi dock, varför det som hände i planens andra ände var ännu roligare. Fyra mål, bra styrning på spelet och därtill ett hästjobb bakåt ger honom klara överbetyg att ta med hem från debuten. Det här har vi väntat på och även om det är tidigt på säsongen vågar jag redan nu skriva att det här är en spelare vi kommer få enorm nytta av. Hans inställning är enastående och han underkastar sig laget och spelidén ovillkorligen. Dessutom fick han bjuda på lite handbollsgodis (precis som han utlovat) i form av ett inspel bakom nacken med ryggen felvänd till Robin Wahlgren på linjen.

Jacob delade idag på mittniosysslan med Eric Engström, som får vara kvällens andra stora glädjeämne. Eric drogs under hela förra säsongen med en tung handledsskada, som bland annat förhindrade honom att spela försvarsspel. Av dagens insats att döma är det dock helt okej med handleden, vilket glädjer oss otroligt. Eric är en riktig trivselminister och framförallt en fantastiskt duktig handbollsspelare. Hans egentliga position är som mittsexa, men till skillnad från många av hans kollegor här i världen trivs han som fisken i vattnet även på niometer. Det visade han med eftertryck idag. Målbäst med sex pytsar blev han, men framförallt var det oerhört glädjande att se honom gå för fullt som trea i försvarsspelet. Sist, men inte minst bör väl Robin Wahlgren nämnas. Hundraprocentig från linjen och ett par verkliga klassavslut. Skönt att någon annan bidrar till flippandet i det här laget.

Många fina ord om insatsen idag alltså och jag tycker verkligen att vi ska vara nöjda; vi har ju faktiskt inte spelat match på två månader. Dock ska vi inte tro att vi är några världsmästare, utan nu är det ytterligare hårt arbete som gäller. Dessutom finns det mängder med detaljer att slipa på och det är ju det fina med den här verksamheten. Det finns alltid saker att förbättra! Utveckla, utveckla och åter utveckla.

Eftersom matchen inte gällde seriespel eller så skrevs det bara ett arbetsprotokoll och då jag inte lyckades memorera samtliga spelares nummer i Enköping (jag vet, jag ska bättra mig) får ni tyvärr inte bortalagets målskyttar redovisade här. Dock var det vänsterniopositionen med Jonathan Lövgren och David Pernand Ekström som skördade störst framgångar. För vår del kan det konstateras att målen spreds på ett mycket bra sätt. Det förklaras naturligtvis till stor del av att vi mer eller mindre bytte på klockan, men jag både tror och hoppas att det säger något om vår breda trupp. Och som sagt, de sista pusselbitarna är fortfarande bara på ingående.

Slutresultat: 35 - 29 (11-8, 13-10, 11-11)

Målskyttar:

Vassunda IF: Eric Engström 6 (1), Thomas Göthe-Andersson 4, Gabriel Sjöberg 4, Robin Wahlgren 4, Aldrin Zekaj 4 (1), Jacob Öhman 4 (1), Daniel Algulin 3, Milan Kapuran 3, Oskar Ageborg 2 och Oskar Liljebris 1.

Utvisningar:

Vassunda IF: 5 x 2 min

Enköpings HF: 5 x 2 min