Match mot Brännan idag och efter den tveksamma insatsen mot Sundsvall hade vi stora förhoppningar på att vi skulle kunna bärga två poäng i Härnösand.
Inledningen av matchen är också fullt godkänd och vi byter mål med Brännan inför storpubliken i Öbacka SC. Fram till ställningen 4-4 är vi minst lika bra som hemmalaget, men där någonstans händer något och vi hamnar snabbt i underläge med 4-5 bollar. För välannonserade avslut, bortkastade bollar, dålig höjd i försvarsspelet samt ett för individuellt anfallspel föranleder tappet och i paus står det 18-11 till Brännan. Fullt rättvist så långt.
Upptakten av andra halvlek går i Vassundas tecken och vi krymper omgående avståndet till fyra måls underläge, men precis som i matchen mot Sundsvall lyckas vi inte äta upp hela försprånget. Trots några tappra försök skrivs slutresultatet till 30-26 i Brännans favör. Resultatet är inte mycket att orda om. Brännan vinner fullt rättvist, då man gör allt det vi inte gör. Deras anfallsspel är rörligt, tålmodigt och hela tiden har man snabba bollförflyttningar. Brännan har dessutom ett kollektivt grundspel som man sätter sin tilltro till och som alla spelare underordnar sig till hundra procent (åtminstone idag). Som laginsats betraktad var Brännans prestation idag mycket imponerande och kan man bibehålla detta går man en ljus framtid till mötes. Det skulle i sådana fall vara otroligt roligt för norrlandshandbollen och jag unnar Brännan all framgång med tanke på den fantastiska satsning de har givit sig in på. Ni är föredömen på den punkten!
Åter till matchen. Brännan gör som sagt en gedigen laginsats och när dessutom yngre broder Westerlind har stor show och Marcus Claesson är så där läskigt klinisk i sina avslut då är man bra. Och då har vi ändå inte nämnt sparkapitalet i form av Emil Westerlind (för dagen extra ledare på Brännabänken). Om nu Brännan gör en så bra insats kan man ju tycka att vi borde ha stått för en ganska bra prestation. Det var ju ändå bortaplan mot serietrean. Vi är heller inte genomusla och jag är tämligen övertygad om att spelet vi presterade idag hade räckt till två poäng mot Sundsvall, men det finns ett stort men.
I såväl gårdagens som dagens match får vi inte till de detaljer i spelet, som i vanliga fall får ses som våra adelsmärken. Försvarsspelet är inte i nivå med vad vi är vana vid och därmed minskar också antalet mål i kontringsspelet, något vi har varit relativt bortskämda med under snart två års tid. För att tydliggöra problematiken i defensiven kan man betänka att vi i hemmamötet med Sundsvall släpper in 18 mål på 60 minuter medan vi i gårdagens match släpper in 15 i första halvlek. Samma visa gällde idag då vi i första halvlek alltså släpper in 18 mål, att jämföra med 21 på hela matchen i Alsikehallen.
Dock var det inte bara försvarsspelet som ställde till det, även anfallsspelet hackade betänkligt. Samba är antagligen det sista man kommer att tänka på när man ser rytmen i vårt anfall och de kollektiva insatserna var ungefär lika sällsynta som i tennis (dubbel undantaget). Detta gör att våra motståndare enkelt kan sortera in oss. Likväl blir det match av det hela, men det är nästan enbart på grund av individuella prestationer och sporadiskt förekommande tvåmansavtal. De bitarna behärskar vi utan tvekan mycket bra, men det kan knappast vara utgångspunkten, själva grunden, i spelet. Snarare ska det ses som grädden på moset. Dock finns det här en enorm förbättringspotential och det är ju alltid positivt med tanke på tabellens utseende.
I och med segern övertog Brännan serieledningen och jag är knappast fel ute om jag säger att det blir en strid på kniven om de båda kvalplatserna. Vi har fortfarande allt i egna händer och på pappret (det behöver inte säga så mycket) har vi ett förhållandevis gynnsamt spelschema med fyra hemmamatcher och två bortamatcher. Brännan har en liknande situation med många hemmamatcher, men de har kvar att möta Lidingö hemma och AIK borta. Det är inga enkla uppgifter och dessutom har man en obehaglig uppgift i Ekhammarhallen (mot Kungsängen) där det helst bör bli två poäng.
I vassen lurar inte minst HK Cliff, som fortsätter på den inslagna vägen och radar upp segrar i målsnåla matcher. Idag blev det seger mot Hornskroken med 21-19.
Vi har fortfarande allt i egna händer och det finns ingen som helst anledning att brusa upp bara för att vi kammade noll denna helg. Nästa helg är det spelledigt, men helgen därefter väntar Malmberget hemma i Alsikehallen i ännu en måstematch (för vilken gång i ordningen?).
Målskyttar:
Brännans IF: Marcus Claesson 7 (1), Oscar Westerlind 5 (1), Jonathan Tjärnberg 5, Niklas Johansson 4, Daniel Sjödin 3, Mathias Andersson 3, Johan Jonsson 2 och Joakim Bäcklund 1.
Vassunda IF: Gabriel Sjöberg 8 (5), Aldrin Zekaj 6, Aristedes Sanchez 4, David Mihajlovic 3 (2), Robin Wahlgren 3, Oskar Ageborg 1 och Magnus Gladh 1.
Utvisningar:
Brännans IF: 4 x 2 min
Vassunda IF: 3 x 2 min
Resultat division 2 norra omg. 15:
Sundsvall HK - Vassunda IF 28 - 26
Jakobsbergs GoIF - Hornskrokens IF 28 - 27
Brännans IF - Vassunda IF 30 - 26
HK Cliff - Hornskrokens IF 21 - 19
Kiruna HK - AIK Handboll 4/2
Malmbergets AIF - AIK Handboll 5/2
* * *
Vi fick alltså vända hem tomhänta från norrland denna gång och redan det gör ju att bussresan hem blir lite jobbigare. Dock kan det alltid bli värre, något som vi bittert fick erfara idag. Planen var att vi skulle inmundiga några förträffliga hamburgare i Söderhamn. Med hänsyn till regleringen av busschufförers körscheman hade beslut fattats om att avvakta med maten och de sista milen in mot bandymetropolen var det därför ett gäng passagerare som inget hellre ville än att få inmundiga kvällens måltid. Bussen ville dock annat och bara kilometer från avfarten mot Söderhamn får vi soppatorsk. Ståendes i vägrenen inväntar vi chaufförens dom, men ganska omgående inser vi att det kan ta tid. Bilarna passerar en efter en, men till slut stannar en buss transporterandes hockeygrabbar på väg från Örnsköldsvik. Vi erbjuds att åka med till Söderhamn, vilket skulle lösa matfrågan. Dock var det fortfarande osäkert med bussen och chauffören stannade kvar för att försöka få bukt med problemet.
Riktigt struligt således, men jag vet i alla fall några som uppskattade incidenten. Killarna i Ore Hockey fick nämligen autografer av Aris. Väl framme i Söderhamn inträffar nästa märklighet då vi i dörren springer på ingen mindre än Christer "Borgen" Borg, UTIK:s legendariske ordförande, sekreterare, tävlingsansvarige, tränare, lagledare, materialare och, ja ni fattar. Antingen är världen väldigt liten eller så har jag fortfarande inte vaknat upp ur drömmen.
Här hade det ju nästan varit roligt om det funnits en fortsättning, men tack vare någon lokal snöröjare lyckades vår chaufför få fart på ackjan och vi kunde styra vidare bara marginellt försenade.
* * *
Idel hemmasegrar den här helgen.
* * *
Någonstans mellan 400 och 500 åskådare på plats i Öbacka idag. Mer sånt i norrtvåan tack!
* * *
Redan imorgon är det match igen då u-laget tar emot Bålsta hemma i Alsikehallen. För egen del blir det tredje matchen på lika många dagar, men man ska inte klaga. Handboll är kul!
* * *
Det blev förlust för damernas a-lag i Ludvika igår. Har dessvärre inga rapporter från matchen, men av resultatet (28-20) att döma var det en odiskutabel hemmaseger. Dock inget att skämmas för då Ludvika är ett lag för övre halvan och av tradition är starka på hemmaplan.
* * *
Tobbe, fantastiskt bra liverapportering! Weltklasse rent ut sagt och jag har fått höra från folk som följde matchen att det var som att uppleva matchen och nerven på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar