Så har även vi hakat på trenden med oavgjorda matcher. Inför bortamatchen mot AIK närde vi stora förhoppningar om två poäng, men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig och så här i efterhand kan man nog säga att vi vann en poäng. Bortsett från kortare perioder i andra halvlek var vi ständigt i underläge och hade det inte varit för målvaktens bästa vän hade det mycket väl kunnat sluta med förlust.
AIK passar oss förskräckligt dåligt, det kan man lugnt konstatera. Deras försvarsspel är kompakt och anfallsmässigt ska AIK ha all cred för sitt tålmodiga anfallsspel, där de konsekvent drar ned på tempot för att sedan öka när vårt försvar har hamnat på hälarna. Inledningsvis hade vi hyfsad koll på Johannes Reicke (V9), men istället tillät vi AIK:s mittnia att ströva fritt innanför streckade med resultatet att det ena höftskottet efter det andra passerade en skymd och utlämnad Simon Bergström i kassen. Efter vissa justeringar i halvtid (ställningen var då 12-10 till hemmalaget) fick vi bukt med den problematiken och känslan var att AIK hade allt svårare att komma till framåt. Som ett brev på posten fick vi också en del kontringar, som tog oss upp i en tillfällig ledning tio minuter in i andra halvlek. Problemet var bara att vi hade behövt fler kontringsmål, för att kompensera för det stereotypa och omständliga anfallsspelet.
I 60 minuter visar vi en närmast enastående oförmåga att driva upp bolltempot. Detta trots att vi tjatat och tjatat om att vi måste ha fart på boll och fötter i offensiven. Allt för att vi skulle slippa stånga oss blodiga mot AIK:s försvarsmur. De gånger vi trots allt kommer till lägen envisas vi med att skjuta rakt på AIK:s hårt attackerande målvakt. Likväl lyckas vi alltså hålla undan till oavgjort efter en sen kvittering. Den exakta betydelsen av den poängen är naturligtvis svår att bedöma med nio omgångar kvar att spela, men den kan mycket väl bli helt avgörande i slutändan.
Mitt i allt elände ska vi dessutom komma ihåg att vi har tagit tre av fyra poäng mot AIK den här säsongen och att vi tar poäng trots att vi inte kommer upp i den nivå vi vet att vi besitter. Nästa lördag väntar Jakobsberg i Alsikehallen och då ska det bli andra bullar. Känns som att "Jakan" gott och väl kan få råka ut för något liknande det de utsattes för av Lidingö igår. Eller, vad säger ni?
* * *
Det oavgjorda resultatet innebär att vi återtar den andraplats som Brännan tillfälligt ockuperade efter överkörningen av Malmberget igår. Vi och Brännan har båda 17 poäng medan närmast jagande lag har 14.
* * *
Bloggkollega Gladh visar återigen vilken klurig kille han är när det kommer till att vara högerhänt på H6. 100-procentig idag och som grädden på moset en passning av högsta klass (i spel 5 mot 6), vilken jag fick äran att förvalta genom en lobb i bortre.
Thomas Göthe-Andersson visade efter en lite trevande inledning att formen är i antågande.
På M6 slet Robin Wahlgren förtjänstfullt i 60 minuter. Han fick inte många bollar att jobba med, men när inspelet väl kom fångade han och fixade straffen som gav slutresultatet 23 lika. Ibland är det lilla också tillräckligt.
* * *
34 personer följde liverapporteringen. Det innebär en 48-procentig ökning från förra veckan, men jag vet att det finns mycket mer att ta av.
* * *
Surt att inte vinna när vi släpper in så lite som 23 mål.
* * *
Ca 30 personer i publiken och majoriteten från Vassunda. Ingen feststämning att tala om.
* * *
Matchen var i alla fall spännande.
* * *
Ska bli skönt med en fullsatt Alsikehall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar