Inför Vassunda - Kungsängen

Ny helg och det innebär ny match. Den här gången hemma i gympasalen mot maskinen Kungsängen. De tabellmässiga förutsättningarna inför matchen har knappast undgått någon, varför de lämnas därhän i denna framställning.

Inom loppet av ett knappt år håller det på att byggas upp något så spännande som en rivalitet mellan Vassunda och Kungsängen. Inte så konstigt egentligen kanske om man betänker att vi förra säsongen drabbade samman i kvalet och nu alltså gör upp i en direktavgörande match i kampen om den sista kvalplatsen till division 1, men det är likväl spännande att det har blivit så.

Höstens möte i Ekhammarhallen blev en ganska behaglig resa mot två poäng, vilket var något överraskande med tanke på hur pass utspelade vi faktiskt blev i samma hall i april förra året. Dock tycks det här med höstsäsong inte riktigt vara Kungsängens favoritdisciplin och den metamorfos man har genomgått på sistone är nästan lite obehaglig. Frågan att ställa är given: hur kan det komma sig? En del av förklaringen står säkerligen att finna i att Ingvar Nguesseu har dragit på sig tröjan igen, men det kan knappast vara hela sanningen. I sådana fall hade man väl gått lika starkt under våren förra säsongen?

Jag har själv bara sett Kungsängen spela en gång sedan den nu sex matcher långa segersviten påbörjades i en vacker sporthall i Malmberget. Det skedde i förra helgens match mot Brännan och den handboll man presterade då räckte för att övertyga mig om varför det har gått så bra. Jag har själv alltid sett Kungsängen som ett ganska "stabbigt" lag där fart och finess har fått ge vika för tyngd och enkla spelval med skott från ytternio. Den bilden är absolut inte utraderad, men nu har den kompletterats med någonting spännande. Mot Brännan, som ändå vill och lyckas stå för en fartfylld handboll, var det stundtals Kungsängen som var laget med mest fart och finess. Om detta inte var en tillfällighet och man inte gör avkall på den tyngd och det skytte man alltid har haft blir Kungsängen att räkna med framöver. Detta allra helst då föreningens framgångsrika årgång födda 1995 allt mer visar att de vill vara med och bidra även i a-laget.

Utöver det redan nämnda skulle jag vilja framhålla ytterligare en framgångsfaktor för Kungsängens del. Tidigare har KSK varit ett förhållandevis lättläst lag där nästan allt spel har kretsat kring en trio på nio meter. Förra säsongen hade man förvisso en skicklig högerkant i Yosef Rahali (numera Skånela IF), men i övrigt har sexmetersspelet inte varit mycket att skryta med. Nu är situationen en helt annan. Anton Möller har ersatt Rahali på ett förtjänstfullt sätt och där är skillnaden knappast märkbar. Den riktigt stora skillnaden står istället att finna på mittsexpositionen där Joakim van Leeuwen har skördat stora framgångar. Med en rörlig och avslutningssäker pivotspelare får man inte bara fler mål från linjen, även dyngskyttarna kommer till utifrån. På vänsterkanten är det alltjämt lite skralt, men Simon Jonasson visade mot Brännan att det finns potential och där har man således ytterligare sparkapital att plocka ut framöver.

Så långt om Kungsängen och med den läsningen framstår det kanske som att vi inte kommer att ha mycket till chans imorgon. Så är naturligtvis inte fallet. Vi kan förvisso inte skryta med samma form som Kungsängen, men på hemmaplan har vi fortfarande bara en förlust (en retlig och onödig sådan mot Hornskroken) noterad och det vet också Kungsängen. Smärtsamt medvetna om hur det gick senast kliver Kungsängen in i vår kokande gympasal och börjar det gå troll i bortalagets spel finns det risk att minnena återvänder.

För vår del gäller det som vanligt att stå rätt bakåt och får vi träff på skyttet från Ramic och Höglund samt är på alerten när Ingvar har bollen är mycket vunnet. Med publiken i ryggen ska kungsängenspelarna tänka efter både en och två gånger innan de beslutar sig för att ta lägena mot vårt försvar. Med bollen i besittning springer vi vår vana trogen och i den spelformen är vi tveklöst bäst i serien. Det blir med andra ord till att göra det vanliga.

Till sist hoppas vi på en enastående ljudkuliss (gympasalar fyllda till bristningsgränsen av publik, trummor, tutor och vuvuzelor har den fördelen) där en förhoppningsvis mycket stor, högljudd och inte minst enögd hemmapublik bär oss mot två poäng och kvalspel. Gå man ur huse nu!

Kungsängen, domare och publik hälsas välkomna till en handbollslördag utöver det vanliga.

Det blir inte roligare än så här, så glöm för all del inte att älska läget!

* * *

Sett till matchens betydelse blev det en ganska tunn "införtext", men det blir inte mycket mer än så för nu. Dock kan jag garantera att det kommer att skrivas spaltmeter efter att matchen har spelats. Vi kör därför på devisen att vi låter spelet tala innan vi analyserar matchen till dess minsta beståndsdelar.

* * *

Som tidigare har sagts liverapporterar vi matchen. Ingen ska mot sin vilja behöva missa ett så rafflande serieavslut.

* * *

Ska bli otroligt spännande att se den senaste tidens utropstecken Dan Höglund (Kungsängen) och Oskar Liljebris (Vassunda) i en förmodad skyttekavalkad. Båda två har sin unga ålder till trots tagit stort ansvar för respektvie lag de senaste matcherna och producerat mål i mängder. Det kan bli någonting för publiken att hålla lite extra koll på det.