Sjöberg summerar (div. 2N säsongen 2011/12)

Tänkte utveckla den här programpunkten en aning genom att ge mina tankar kring sluttabellen och respektive lags prestationer utifrån de förutsättningar som har förelegat. Utöver en utvärdering av den här säsongen ska jag också försöka ge några kloka ord om framtidsutsikterna för de tolv lag som har utgjort division 2 norra.

1. Lidingö SK

Seriens klart bästa lag sett över 22 omgångar och tack vare en enastående bra höst spelade det inte så stor roll att man under våren sprang på några minor. Lidingö har haft seriens bästa försvarsspel och att detta dessutom är ett 3-2-1-försvar har i sig inneburit svårigheter för många lag. Antingen har motståndarna varit för svaga individuellt eller så har det saknats ett metodiskt anfallsspel över 60 minuter. Kort och gott har Lidingö fått motståndarna precis dit de vill.

Det är knappast någon större idé att orda om Lidingös säsong, utan det intressanta är snarare vad som händer fram till seriepremiären i september. Min åsikt, som nog inte delas av alla, är att Lidingö lider av att det finns för få kvalitetsspelare i truppen. "Boken" och Petersson är de lysande undantagen, men utöver dessa är det många spelare som inte besitter det där lilla extra. I tvåan går det an att "bara" vara ett lag, ett riktigt bra sådant, men i ettan fordras det ytterligare individuell kvalité för att på allvar kunna utmana. Jag tror också att Lidingö aktivt letar spelare som kan spetsa till truppen och bidra med just sådana kvalitéer. För att tala fotbollsspråk skulle det nog behövas en spelare till i varje lagdel. En snabb titt i den interna skytteligan skvallrar också om att Lidingö saknar en målskytt av högsta snitt. En sådan kommer definitivt att behövas till nästa säsong. Frågan är bara om någon kliver in i rollen som detta eller om förstärkning finns att hämta utifrån. Kanske kan Johan Gross vara något? Hans snabbhet håller i de högsta nationella divisionerna och enkla kontringsmål, mer eller mindre på beställning, kan bli guld värt för ett Lidingö som nog får sikta in sig på att undvika direktnedflyttning nästa säsong.

2. Brännans IF

Ibland är det logiskt. Seriens två bäst tränade och mest samspelta lag är också de som återfinns i toppen. Brännan har -- även om hösten bitvis var lite knackig -- varit med i toppen från omgång 1 och under våren har man kunnat skörda framgångarna av sin målmedvetna träning. Att sedan Marcus Claesson kom tillbaka skadade inte direkt. Brännan har en bred trupp, vilket har gjort att man har kunnat undvika alltför stort slitage på spelarna i en tänkt startsexa. Det kan bli guld värt i det stundande kvalspelet. Därtill kommer som sagt att laget har en otroligt bra träningsmässig grund att stå på, något som får åtminstone mig att tro på ett norrlandslag även i nästa upplaga av division 1 norra. Nu när det dessutom blev klart att Täby fick överta Tyrolds plats är det -- som jag ser det -- bara bortamatchproblematiken och att man ställer ut skorna på banan som kan stoppa Brännan. Men varför skulle det senare ske?

3. Vassunda IF

Nykomling och en slutlig tredjeplats. Kanske finns det anledning att vara nöjd. Med risk för att kommentarsfältet nedan översvämmas av kommentarer om hybris och annat påstår jag nu att vi -- spelare för spelare -- har den bästa truppen i serien. Problemet är bara att vi av olika anledningar inte har fått ihop det tillräckligt bra spelmässigt för att verkligen kunna leva upp till de krav som är berättigade att ställa på vår trupp. På den grunden är jag heller inte nöjd, men det positiva är att vi trots allt är i ett kval och då kan allting hända. får vi alla bitar på plats (andra halvlek mot Cliff var lovande) finns det all anledning för såväl Gauthiod som Sollentuna att oroa sig lite. Vi går in i kvalspelet som en outsider och jag hoppas och tror att vi kommer att visa att vi är den verkliga nitlotten för motståndarna.

4. Kungsängens SK

Laget som med ett nödrop klarade sig kvar förra året har den här säsongen lyft ett par nivåer. Tack vare en enormt fin vår var man i slutändan bara ett mål från att fixa en tredjeplats och kval. Återväxten är god i norrort och med ytterligare en försäsongsträning i benen kan Kungsängen bli farliga nästa år. Frågan jag ställer mig är bara om viljan och ambitionen finns. Kungsängen har ju inte direkt gjort sig kända som några träningsnarkomaner. Talangen finns och skruvar man lite på inställningen (den här våren måste ju att gett en känsla som räcker för att ta sig igenom stenhård sommarträning) skulle åtminstone jag tro att vi på några års sikt får se Kungsängen i division 1. Förutsatt att man inte drabbas av någon olycklig spelarflykt det vill säga.

5. HK Cliff

En stor överraskning för många, men man ska komma ihåg att Cliff slutade på en fjärdeplats i division 2 östra förra säsongen. Cliff har förbryllat, men försvars- och målvaktsspelet kan ingen ta ifrån dem. Frågan är bara hur Tellander ska ta laget till nästa nivå. Laget lider av att det är lite för många spelare som ikläder sig en alibiroll (det blev väldigt påtagligt i Alsikehallen i lördags) och även om Rickard Johansson är duktig så blir han alldeles för ensam. Fler måste kliva fram och om så sker kan Cliff definitivt vara med och utmana i toppen även nästa säsong.

6. Hornskrokens IF

Bodensarna närde inför säsongen stora förhoppningar om att nå åtminstone en kvalplats uppåt, men dessa grusades i praktiken redan efter den misserabla säsongsinledningen. Därefter har man stundom visat att man är ett av de bättre lagen i serien (segrar mot Lidingö och Vassunda bland annat), men skralt med folk på bortamatcherna har hindrat en upphämtning. Nu kliver Johan "Nysan" Nyström av och med det tappar klubben en riktig eldsjäl. Arbetet med att ersätta honom blir inte lätt och för efterträdaren väntar en diger utmaning. Träningsnärvaron måste förbättras, en försäsongsträning måste initieras (var si och så med den inför den här säsongen som jag har förstått det, vilket kan förklara den tunga säsongsinledningen) och man måste kunna tillgå samma trupp oavsett om matchen spelas i Hildursborg eller Viksjö Sporthall. Då finns förutsättningarna för en riktigt lyckad säsong 2012/13. Dock råder viss oklarhet även på spelarsidan och tappar man exempelvis Gross och Söder är det många mål som ska ersättas. Sportchefen eller personen med motsvarande befogenheter får här en nyckelroll för Hornskroken.

7. AIK Handboll

"Gnaget" vill nog helst bara glömma den här säsongen, men vi utomstående uppehåller oss gärna med att söka svaret på vad som gick fel. En tunn trupp är naturligtvis en orsak och Hagmans flytt till Skånela likaså, men känslan jag får är att problematiken i mångt och mycket liknar Krokens. Det ryktas om den ena och den andra supervärvningen, men frågan är vilken effekt man får ut av dessa spelare om man inte förbättrar träningsflitet och ser till att ha alla spelare på plats i alla lägen. Kan AIK fixa den biten är jag övertygad om att det blir en topplacering nästa säsong för solnalaget.

8. Sundsvall HK

Försäsongens kanske största utropstecken fick möjligtvis lite storhetsvansinne efter cupsegern i Hedemora. Topp 3-ambitionen gick -- trots en bra inledning med fyra segrar de fem första matcherna -- förhållandevis snabbt upp i rök. Sett till spelartruppen är en åttondeplats att betrakta som rimlig. Laget -- som i på tok för hög grad lever på Oscar Gill och Mattias Nordholm -- är av ungefär samma kaliber som Jakobsberg och hade det inte varit för att järfällalaget under stora delar av säsongen har underpresterat hade en kvalplats nedåt varit nära föreliggande. Nu blev det inte så och för Sundsvalls del ligger den närmaste tidens utmaningar i att lyfta laget ytteligare en nivå. Hur det ska gå till är jag inte mannen att svara på.

9. Jakobsbergs GoIF

Järfällalaget har som sagt underpresterat stora delar av säsongen, men tack vare segrar i "rätt" matcher (Malmberget hemma till exempel) blir det med all säkerhet spel i division 2 nästa säsong också. Norrfjärden bör inte innebära några större problem och även om bortamatchen säkerligen kan bli någorlunda jämn är det bara underskattning som kan fälla "Jakan".

Vi som inte spelar i Jakobsberg kan därför börja titta framåt i tiden. Jakan lever i lite väl stor utsträckning på Viktor Justesen och Fredrik Lundh. Ytterligare någon niometersspelare av god klass skulle därför vara att föredra. Dock är det inte på niometer de stora problemen finns. istället är det uppställning på sexmeter som behöver förstärkas. Med tanke på att laget knappt har haft något kantspel den här säsongen (jag kan bara tänka mig hur mycket man saknar Unroth) är det trots allt inte helt illa att undvika nedflyttning.

10. Sikeå SK

Hårt slit, tro på det man företar sig och återvändare redo att kämpa för sin klubb har lönat sig. Efter en mer än trög höst vaknade Sikeå sent omsider och det räckte för att fixa en kvalplats. Tänk om serien hade varit 21 omgångar. Dock är inte faran avblåst ännu. I kvalet väntar Enköping och för Sikeås del kommer det att krävas att man plockar fram sitt yttersta om man ska ha en chans.

Sikeå har många spelare som med några års ytterligare träning och erfarenhet kommer att bli riktigt bra och med viljan och ambitionen kommer det att bära långt. Av den anledningen skulle det naturligtvis vara lyckat om man höll sig kvar i division 2, men en degradering är knappast hela världen. Då får laget en chans att bygga från grunden och man slipper allt vad nödlösningar heter. Harmoni är inte helt fel trots allt och även om det är svårt att vinna serier, så känns norrtrean överkomlig i det avseendet.

11. Malmbergets AIF

Vad ska jag säga? Som jag (och bloggkollega Gladh) har trott på det här laget och så slutar det på detta viset. Vem hade kunnat tro det efter den fina hösten? Utan att veta allting tycks jag bara kunna konstatera att det här med inre oroligheter, allmänt missnöje och dålig träningsnärvaro inte är ett koncept av det mer framgångsrika slaget. MAIF får helt enkelt bryta ihop och komma igen. Hittar man bara en lösning för att få ihop bitarna ovan ser jag inga hinder för varför Malmberget inte skulle kunna studsa tillbaka direkt.

12. Kiruna HK

Det blev lika tufft som väntat och för Kirunas del är det lika bra att börja om i division 3. Förhoppningsvis har man fått nyttig erfarenhet som man kan ta med sig in i nästa säsong. I övrigt vet jag inte vad jag ska skriva.

* * *

Nu har det blivit en hel del ältande om undermålig träningsnärvaro och matchtrupper som mer eller mindre varierar från halvlek till halvlek, men tyvärr tror jag att det är kärnan i problemet att många lag är så ojämna i sina prestationer. Vill vi höja nivån på division 2 norra står det utom allt tvivel att alla lag måste ta ett ordentligt grepp kring detta och även om det kanske är att förvänta sig lite väl mycket, så kan man krasst konstatera att de lag som ser över sin verksamhet och bättrar sig på dessa punkter kommer att uppleva en dramatisk förändring inte minst i tabellen. Det är som sagt bara att titta på Lidingö och Brännan.

* * *

Med det får man väl mer eller midre anse "grundserien" vara avklarad och vi riktar nu allt fokus mot framtiden i allmänhet och det stundande kvalspelet i synnerhet.